Sida:Historietter.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

SANN HISTORIA


plankhjärtat svällde af förtjusning. Men efter dem kom hökarens Karl Johan, flåsande och pustande; han var mycket tjock, fast inte så tjock som hans pappa. Han skulle också öfver och högg i så att det knakade i bräderna, och öfver kom han.

»Jag tycker mycket om barn,» suckade planket, »men Karl Johan är för tung; ja, han är alldeles för tung.»


*


Det som nu kommer handlar delvis om en stadsfullmäktig; men det var inte någon af dem som vi ha nu för tiden, nej, det var en helt annan sort. Människorna voro förr i världen inte alls som nu, och stadsfullmäktige äro också människor, och man bör inte tala mera illa om dem än om andra, ty man vet hvad man är, men man vet inte hvad man kan bli. Jo, det kom två gamla

100