Sida:Historietter.djvu/152

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

GYCKLAREN


sig i halsen på honom, och han grät verkliga tårar.

»Låt honom vara,» sade en äldre gosse i ringen, »han gråter ju riktigt.»

Och i detsamma ringde skolklockan.


*


Några dagar senare sprang han förbi mig på vägen från skolan. Jag märkte att hans jacka var uppsluppen i ryggen.

»Vänta litet,» sade jag till honom, »din jacka har sluppit upp i ryggen.»

»Nej,» sade han, »den har inte sluppit upp, de ha skurit sönder den med en pennknif.»

»Ha de också smutsat ned den här boken för dig?» frågade jag.

»Ja, de hade lagt den i rännstenen.»

»Hvarför äro de så elaka mot dig?»

»Jag vet inte. De äro starkare än jag.»

138