Sida:Historietter.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

EN HERRELÖS HUND


Det finns två slags hundar: hundar, som ha en herre, och hundar, som icke ha någon. I det yttre är skillnaden icke väsentlig; en herrelös hund kan vara lika fet som de andra, ofta fetare. Nej, skillnaden ligger på annat håll. Människan är för hunden det oändliga, försynen. En herre att lyda, att följa, att förlita sig på: det är så att säga hundlifvets mening. Väl har han icke hvarje minut af dagen sin herre i tankarna, och väl följer han honom icke alltid tätt i hälarna; nej, han springer ofta omkring på egen hand med affärsmässig uppsyn och nosar på husknutarna och knyter förbindelser med sina likar och nafsar till sig ett ben, om det faller sig så, och bekymrar sig om mycket; men i samma ögonblick hans herre hvisslar, är allt detta ute ur hans hundhjärna fortare än gisselslagen drefvo månglarna ur templet; ty han vet, att ett är af nöden. Och han glömmer sin

159