Sida:Historietter.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

VOX POPULI


scenen som silhuetter i skilda plan. Och hur lyckligt var det icke att jag satt med halfslutna ögon just nu, då två så gräsligt fula gamla fruntimmer gingo förbi med en liten svart hund i ett snöre!

Situationen är alltså denna: i fonden sitter Farfadern och drömmer sin gamla dröm om de generationer som skola komma och om hvilka han — sannolikt med orätt, tyvärr — tänker någonting mycket vackert; på åskådareplatsen sitter jag; och i prosceniet mellan oss båda glida två mycket fula gamla fruntimmer fram, från höger till vänster, med en liten svart hund i ett snöre.

Som bekant är Farfadern ett i hög grad anstötligt skulpturverk — jag nödgas erinra därom i händelse någon redan skulle ha glömt det; ty det hör till historien.

De båda gamla fruntimren stanna framför bronsstoden och utbyta sina tankar

58