SKUGGAN
skugga, som följde mig på den hvita väggen. Jag hade själf fått en smula snufva af vårluften, hvarför skulle icke också min skugga ha fått det?
Jag hade aldrig förr känt mig generad af min skugga, men denna dag besvärade den mig en smula. Jag hade nya handskar och kläder; men min skugga var grå och blek och gjorde ett fattigt intryck. Hvarför skulle den följa mig just denna solskensdag, då jag gick för att möta henne som jag älskade?
Hon kom mig till mötes, och hon strålade och log, men det lyste också något som en tår i hennes öga. Hon bar två rosor i handen. Den ena var skär, den andra röd. Hon gaf mig den skära rosen; men den röda, hvars stängel var full af taggar, gömde hon vid sin egen barm.
»Hvarför ger du mig icke också den röda rosen?» frågade jag henne.
»Icke ännu,» svarade hon och log,
- 64
