Sida:Holm Palaeontologiska notiser (1897).djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
473
GEOL. FÖREN. FÖRHANDL. N:o 181. Bd 19. Häft. 6.

septumet på något afstånd från ventralsidan. Afståndet från ventralkanten förhåller sig här till afståndet från dorsalkanten som 1:3. Sifonen är derföre här eentroventran. Vid tredje septumet har den ytterligare flyttat sig inåt så att nyssnämnda afstånd förhålla sig ungefär som 1:2 och sifonen är alltså intracentroventran. Sifonen rycker på så sätt så småningom mot dorsalsidan, så att den inom sjette lokalus är centren. Inom de härpå följande lokuli blir dragningen mot dorsalsidan allt svagare och inom ungefär fjortonde lokulus synes den hafva uppnått sitt maximum. Förhållandet mellan afståndet från ventraloch dorsalsidan är här såsom 2:1, och sifonen här centrodorsan. Inom en serie af derpå följande lokuli ända till tjugusjunde å tjuguåttonde lokulus är sifonen ej synlig, då snittet här ligger något på sidan om medelplanet, men under hela denna sträcka synes sifonen hafva bibehållit ungefår samma läge som inom fjortonde lokulus. Inom tjuguåttonde lokulus har den emellertid börjat ånyo aflägsna sig från dorsalsidan. Det förut anförda förhållandet är här såsom ej fullt 2:1. Enligt exemplaret fig. 2 är samma förhållande rådande åtminstone inom den inre fjerdedelen af andra vindningen. Inom samma del af tredje vindningen har sifonen ytterligare närmat sig centrum, så att förhållandet blir såsom ej fullt 3:2, och sifonen är alltså här dorsocentren. Detta sista öfverensstämmer med Noetling's iakttagelser hos Lituites procerus Rem., nemligen att sifonen i spiralen på ett visst stadium (det äldsta af Noetling iakttagna) ligger närmare dorsalsidan med afståndsförhållandet 2:1, samt att den vid tillväxten småningom närmar sig centrum utan att likväl uppnå detta.

Hos Lituites perfectus och sannolikt hos slägtet Lituites i allmänhet har derföre sifonen, tvärt emot hvad som vanligen är förhållandet, ett ganska vexlande lopp. Likasom hos Schroederoceras teres (Eichw.), Ophidioceras rota Lindstr.[1] och O. reticulatum Ang.[2] utgår sifonen från ventralsidan och yngsta delen af första lokulus, men från en något högre belägen punkt än

  1. Anf. st., tafl. 7, fig. 37.
  2. Anf. st., tafl. 7, fig. 23—24, fig. 31, 31 b.