synes hafva egt sin styresman, ett slags prest-konung. Man finner vanligen de etruskiska samhällena föra krig kvart för sig, och förbundet har tydligen varit af särdeles lös beskaffenhet. Inom samhällena tillhörde all politisk makt en adelskast. som tillika hade presterlig karakter. Massan af folket, hvilken tyckes hafva bestått af de underkufvade Umbrerna, var beroende af adeln.
Etrurien var ett rikt land, och folket förstod att draga fördel deraf. Handel och sjöfart blomstrade, och handtverksfärdigheten var högt utbildad. I mycket voro Grekerna Etruskernas läromästare och förebilder. Så äfven i byggnadskonsten, hvilken dock hos Etruskerna vann vidare utbildning särskildt genom användning af hvalfvet (bild 2). Den etruskiska arkitekturen framstår ej blott i och genom tempelbyggnaderna, utan måhända ännu mer i grafvårdarne, som äro dels underjordiska, eller i klippan bildade kamrar, dels ock kringmurade jordhögar (bild. 3—7).
Etruskernas konstflit frambragte många rikt utsirade arbeten, isynnerhet i metall och bränd lera, hvilka voro afsedda till husgeråd och prydnader; särskildt berömda voro vaser och speglar (af brons) samt skålar och skrin. Äfven förekommo bildstoder af brons samt framställningar i relief på sten eller metall. I Etruskernas bildverk ser man spåren af deras förkärlek för målarkonsten, som hos dem med ifver idkades. Väggmålningarna i de underjordiska grafkamrarna vittna också ännu i dag om den etruskiska målarkonsten. Ämnen för de konstnärliga framställningarna lånade man från Grekland, hvars myter och sagor i Etrurien blefvo på mångfaldigt sätt återgifna (bild 9, sid. 12). Dock var det ej blott mytologiska och religiösa föreställningar, som den etruskiska konsten afspeglade. Äfven uppträden ur det dagliga lifvet voro föremål för dess behandling, isynnerhet i väggmålningar. Men med all sin tekniska skicklighet kunde den etruskiska
