storm och åska. Efter dess slut var Romulus ingenstädes att finna. Under den allmänna sorgen berättade en ansedd man vid namn Proculus Julius, att Romulus uppenbarat sig för honom och meddelat, att han blifvit upptagen till himmelen, hvarför Romarne borde dyrka honom under namn af Quirinus och vinnlägga sig om krigiska idrotter för att så besegra alla folk.
Efter Romuli död fördes stvrelsen under ett helt år genom s. k. mellankonungar, tagna turvis bland fäderna. De båda folkstammarne voro nemligen oense, hvilkendera skulle gifva staten en konung. Slutligen bestämdes, att den nye konungen skulle väljas af Romarne, men bland Sabinerna. Härpå valdes Tatii måg, Numa Pompilius, hvilken skall hafva varit lärjunge till den store grekiske tänkaren Pythagoras.
Numa sökte att gifva staten religiös grund. Han stiftade härför en omfattande gudsdyrkan, som medförde en mängd heliga bruk. Så inrättade han Vestatjensten, som skulle skötas af jungfrur (bild 17), hvilka hade att dag och natt underhålla den heliga elden å Vestas altare, som var statens härd. Dessa jungfrur måste föra en ren vandel; bröt någon af dem sitt kyskhetslöfte, blef hon lefvande innesluten i en underjordisk grafkammare. Vidare inrättade Numa en särskild tjenst åt Mars Gradivus, den i striden framstormande krigsguden. Han förordnade nemligen, att tolf prester skulle årligen under vapendans och afsjungande af sånger gå igenom staden och der vid bära de heliga sköldarne (ancilia, bild 18). En dag hade nemligen från himmelen nedfallit en å båda sidor urringad sköld, hvarvid en röst förkunnat, att staden skulle blomstra och ega bestånd, så länge den himmelska underpanten bevarades. För att försäkra sig om vinnande af detta ändamål hade Numa låtit förfärdiga elfva sköldar, som fullkomligt liknade den från himmelen nedfallna, De tolf presterna kallades Salier (dansare). Till ombesörjande af den allmänna gudstjensten inrättade Numa s. k. sacerdotes. Utom dem tillsatte han särskilda prester s. k. flamines (offertändare), som hade att besörja dyrkan af enskilda gudomligheter, en för Jupiter, en för Mars och en för Quirinus. Redan Romulus hade skapat augurérne eller teckentvdarne, hvilka bildade ett särskildt collegium af stor betydenhet, emedan de voro sakkunnige tolkare af de himmelska rådslagen. Numa tillade pontifices,
