omkrets af 11⁄6 svensk mil. Men Thebe sträckte sig utan tvifvel på alla håll långt utöfver denna fyrkant, och när man jemför de ännu befintliga ruinerna med de gamla författarnes berättelser, måste man tillägga den hundraportade staden en omkrets af 2—3 svenska mil; men alldenstund Nilen, som här är temligen bred flöt midt igenom staden, så upptogo byggnaderna icke så stor areal, som man af omfånget kunnat sluta. Den inre fyrkanten var till en stor del upptagen af tempel, hvilka sinsemellan voro förenade genom alléer af sfinxer; sålunda stod på Nilens östra sida det stora rikstemplet i Karnak, hvarpå man byggde under 2,500 år, i förbindelse med det vackra templet i Luksor, och på vestra sidan fanns en sammanhängande rad af tempel från Medinet—Habu i söder till Kurnah i norr. Denna fyrkant utgjorde en särskild stadsdel, som man skulle kunna kalla den heliga staden, i hvilken presterna och de förnäma bodde och vistades, medan den stora massan af befolkningen hade sin bostad utanför.
Bland de öfriga städerna förtjena följande nämnas: den urgamla dubbelstaden This-Abydos i Öfra Egypten, hvarest Menes’ förfäder regerade, förrän Egypten blef förenadt till ett rike. Här troddes Osiris’ berömda graf hafva varit, och hit läto derföre de förnäma i hela landet föra sina lik för att hvila i närheten af denne underjordens domare. Här ser man ännu i dag en stor kulle, som tyckes vara bildad af naturen, men som utan tvifvel uppkommit genom ett hopande af grafvar, den ena öfver den andra, hvarföre man härstädes genom fortsatta gräfningar hoppas finna en mängd fornlemningar och det desto äldre, ju längre ned man kommer. Solstaden On, Heliopolis, en mil nordost om Memphis. Här var det förnämsta sätet för solguden Ra’s eller Tums dyrkan och hit kom fogeln Phoenix, som kallades solens själ, vid hvar Phoenix-periods slut från österns land för att låta bränna sig och ånyo uppstå föryngrad ur askan. Avaris, som förmodligen är identiskt med det yngre Tanis, byggdes långt ned vid en af Nilens östra armar af Hyksos, hvilkas residens och förnämsta fästning det var; här uppgräfvas en mäng monument från Hyksos-tiden. Vid en af de vestra armarne låg Sais, berömdt som hufvudsäte för dyrkan af gudinnan Neith, hvars slöja ingen dödlig fick lyfta; staden fick först stor politisk betydelse under Psametiks ätt, som förskönade denna sin älsklingsort med många praktfulla byggnader. Det sedermera så berömda Alexandria anlades af Alexander den Store vid Nilens vestligaste arm, den canopiske, bredvid den gamla staden Racotis. På Egyptens södra gräns mot Nubien ligga de två Nil-öarne Elephantine och Phile, den förra nedanför och den senare ofvanför det första vattenfallet; de voro begge alldeles uppfyllda med tempel och monument,
