kunna nämnas: lejonet, leoparden, hyenan, schakalen, björnen, giraffen, flodhästen och elefanten. Nilen är beryktad som tillhåll för krokodiler och en otrolig mängd vatten- och träskfoglar.
3. Kronologi.
Den egyptiska kronologien är ett mycket omtvistadt ämne, som har varit föremål för många undersökningar; men allt efter som hjelpmedlen blifva flera och pålitligare, blir också resultatet säkrare. Numera gäller oenigheten mellan de sakkunniga i detta ämne blott mindre väsentliga enskildheter; i hufvudsaken är man ense. Bland de skrifna källorna för den egyptiska kronologien förtjenar utom Herodotos och Diodor den redan förut omnämnde egyptiske presten Manetho särskild uppmärksamhet. Hans förteckning öfver de egyptiska konungarne, som blefvo indelade i 30 dynastier, finnes i flera redaktioner, bland hvilka den som Julius Africanus, prest i Judaea i tredje århundradet eft. Kr., efterlemnat och en annan, som förskrifver sig från den berömde kyrkohistorikern Eusebius från Cäsarea i 4:de århundradet, äro de vigtigaste. Också den judiske historieskrifvaren Josephus har meddelat längre utdrag ur Manetho’s regentlängder, af hvilka utdrag det framgår, att Manetho efter de egyptiska monumentens mönster han anfört hvarje särskild konungs regeringstid i år, månader och dagar. Såsom betydligt förderfvade redaktioner af Manethos regentlängder måste man betrakta det s. k. gamla Chronicon och Sothisboken, hvilken sistnämnda många senare gammaltestamentliga kronografer, såsom t. ex. Syncellus från Constantinopel, lade till grund för sina kronologiska system. Oafhängig af Manethos längder är den förteckning på 38 thebanska konungar, som den alexandriske bibliotekarien Eratosthenes från 3:dje århundradet f. Kr. har efterlemnat, likasom också en lista på 53 senare thebanska Pharaoner, som förskrifver sig ifrån Atheniensaren Apollodoros, hvilken lefde i 2:dra århundradet f. Kr. De flesta af dessa olika redaktioner och förteckningar på egyptiska konungalängder äro bevarade i det stora synkronistiska verk, som den constantinopolitanske presten och vicepatriarken Georgius Syncellus utarbetade omkr. år 800 eft. Kr.
De egyptiska monumenten sjelfva äro emellertid i denna fråga liksom öfver hufvud för hela den egyptiska arkeologien den vigtigaste källan. På dem finnas nemligen en mängd historiska inskrifter, som angifva året, månaden och dagen af den samtidiga konungens
