icke vara någon Gud, om han ej hedrade mig inför deras otaliga skaror.» Pharao trängde in i den usla Cheta-hären; sex gånger störtade han öfver den. Han förföljde fienderna lik Baal i sin makt, han nedslog dem och icke en undkom.
Pharao sammankallade då bågskyttarne i sitt följe samt sina ryttare och sina generaler, som icke hade deltagit i striden, och han sade till dem: »I hafven icke tillfredsställt mitt hjerta; är det en enda bland eder, som gjort sig förtjent om fosterlandet? Derest eder herre icke hade rest sig, skullen I alla hafva varit förlorade. Jag låter hvarje dag fädrens hederstitlar gå öfver på sönerna, och då en olycka kommer öfver Egypten, försummen I edra pligter. Sjelf skipar jag dagligen lag och rätt öfver hvarje klagomål, som frambäres till mig. I hafven stadnat i edra tält och i edra fästningar, och I hafven ej bragt någon underrättelse till min här. Jag sände enhvar af eder till sitt distrikt, i det jag ålade eder att iakttaga dagen och stunden för striden, och si! I hafven handlat illa; icke en har rest sig och hjelpt mig med sin hand. Jag herskar öfver Egypten, liksom min fader solen, och jag har icke funnit en som bär omsorg om Egyptens land. Medan man på denna lyckosamma dag firar offerfester i Thebe, Amons stad, har en oerhörd försummelse blifvit begången af mina soldater och ryttare: den är större än som kan sägas; ty jag har visat min styrka, men hvarken bågskyttarne eller rytteriet hafva följt mig. Alla hafva gifvit vika för min arms kraft, och jag var ensam, ingen annan med mig, hvarken furstar eller generaler eller anförare för bågskyttarne eller rytteriet. Hela jorden prisar mitt namn intill aflägsna och okända länder. Krigarne stadnade och vände om, då de sågo mina bedrifter; deras myriader togo till flykten och deras fötter upphörde icke att löpa. De från min hand utslungade pilarne skingrade krigarne, såsnart de kommo mig till mötes.»
Då mina bågskyttar och ryttare hörde, att jag talade som guden Month, och sågo, att mitt svärd var segersällt, att Ra, min fader, var med mig och hade gjort alla dessa nationer till en fotapall för mina hästar, kommo de mot aftonen den ene efter den andre från sitt läger. De funno hela trakten betäckt med lik, badande i sitt blod, af alla Cheta-landets gode krigare, deras konungs tappre söner. Då dagen upplyste Kadesch’ land, kunde foten icke finna plats att trampa på, så talrika voro de döde. Hären kom och prisade konungens namn, sägande: »Tappre hjelte, orubbliga hjerta, du har utfört dina bågskyttars och ryttares gerning. Du son af guden Tum, skapad efter hans egen bild, du har utplånat Cheta-landet med ditt segerrika svärd. Det är du, o käcke hjelte, som är styrkans herre; det finnes ingen konung
