lik dig, som kämpar för sina soldater på stridens dag. Det är du, o konung, med det tappra hjertat, som är den förste i handgemänget; inför all verldens ögon är du den störste bland de tappre i din här. Det är du, som beherskar Egypten och straffar barbarerna. Cheta-landet är underlagdt dig för alltid.»
Så snart jorden blef ljus den följande morgonen, lät Pharao förnya slaget och ilade i striden som en tjur. De tappre störtade sig i handgemänget liksom örnar, som slå ned på sitt byte. Utslunga, o Pharao! dina lågor i dina fienders åsyn, liksom solen, när den går upp om morgonen, nedslungar sina eldstrålar öfver de ogudaktiga. Det stora lejonet, som gick vid sidan af han häst, kämpade med honom: raseriet uppeldade alla dess lemmar och enhvar, som närmade sig, föll till marken. Pharao tog eller dräpte fienden och ingen undkom. Nedhuggna framför hans hästar bildade deras utsträckta lik blott en enda blodig hög. Den usle Cheta-konungen skickade och anropade Pharaos stora namn: »Det är du som är solen, de två horizonternas gud; du är Sutech, den store segerherren, himlens son; Baal är i alla dina lemmar; skräck råder öfver Cheta-landet, som du har bemäktigat dig för alltid.» Sändebudet medförde ett bref, som var stäldt till Pharaos stora namn och innehöll: »O att denna skrifvelse måtte tillfredsställa solgudens hjerta, den väldige tjuren, honom som älskar rättfärdighet, den mäktigaste konungen, som sjelf anför sina soldater, det fruktansvärda svärdet, värnet för sin här på stridens dag, konungen öfver Öfra- och Nedra-Egypten, solens son, Ramses Miamon. Min gode herre! Eftersom Amon har födt dig och gifvit alla länder under dig, så att Egypten och Cheta-folket äro slafvar under dina fötter, och Ra har gifvit dig herraväldet öfver dem, kan du dräpa dina slafvar; de äro i ditt våld och ingen kan motstå dig. Du kom i går och dräpte en tallös mängd, du kommer i dag; fortsätt icke mördandet. Vi ligga på jorden framför dig, färdige att utföra dina befallningar. O! väldige konung, stridens prydnad, skänk oss lifvet!» — Då lät Pharao härens anförare komma för att meddela dem Cheta-konungens budskap och sända svar tillbaka. De sade till Pharao: »Han har handlat väl, han ödmjukar sig för den högste konungen, sin herre; han uppställer inga vilkor, han tillbeder dig för att stilla din vrede.»
Tågande mot söder vände Pharao i fred tillbaka till Egypten med sina furstar och sin här, lemnande efter sig alla folk förfärade öfver hans hjeltebragder, han, det dubbla Egyptens herre, som sjelf anför sina härar. Hela jorden har böjt sig under hans herravälde och furstarne falla ned framför honom, tillbedjande hans åsyn. Pharao vänder tillbaka till staden Ramses och hvilar ut i dess konungaborg, i det
