uppträdde obeslöjade i männens sällskap; de tyckte mycket om grannlåt, buro dyrbara hufvudprydnader och halskedjor samt ringar både kring armar, fingrar och ben; de ingnedo huden med salvor, målade ögonlock och ögonbryn svarta och begagnade många slags toalettsaker, hvaribland särskildt kan nämnas metallspeglar (bild. 10 o. 11), som polerades så omsorgsfullt, att de blefvo nästan lika användbara som speglar af glas. Af Egyptiernas privata boningar har ingen blifvit fullständigt bibehållen till vår tid; de uppfördes ej heller med samma omsorg som gudarnes tempel eller grafvarna, hvilka betraktades som eviga boningar; men de finnas ofta afbildade på monumenten, så att man kan se, att de gamle Egyptierna icke helt och hållet försummade att sörja för sin trefnad här i lifvet. Deras boningshus hade vanligtvis ett par våningar och innehöllo många rum; framför och omkring dem lågo trädgårdar, planterade med träd och blommor, vinrankor och
|
| 12. Egyptisk dans. |
välluktande örter, samt försedda med dammar, dit vattnet leddes genom kanaler från Nilen. Rummen voro möblerade med stolar, soffor och bord.
Egyptierna voro gladlynte och begifne på nöjen; vid deras gästabud smyckades gästerna med blomsterkransar, musik utfördes på harpa, lyra, cittra, tamburiner, enkla och dubbla flöjter, trumpeter och trummor; man roade sig med sång, dans (bild 12), brädspel, gymnastiska lekar och bollspel (bild 13, sid. 44). Gästerna undfägnades med kött- och fiskrätter, frukter, vin och öl i dryckeskärl af guld, förgyld brons, alabaster eller porslin; starka drycker, såsom vin och öl, njötos nemligen i betydlig mängd och ofta till öfvermått både af män och qvinnor; konungarne hade visserligen icke tillåtelse att dricka vin, men de öfverträdde dock stundom detta förbud. Enligt Herodotos’ berättelse uppmanades gästerna ibland på följande sätt till att dricka: sedan man ätit, frambärs en träbild af en mumie och visades för hvarje särskild gäst med de orden: »Se härpå och drick sedan och var glad; ty
