man sköljde likets inelfvor med vatten och lät det ligga i natron 70 dagar.
Egyptierna omhuldade med ömhet och kärlek de bortgångnes minne. I en grafkammare, som vanligtvis låg utanför den, hvari liket var nedsatt, framburos på bestämda dagar i året offer till de döde. Bland de sedvanliga offren nämnes ofta på grafstenarne ett offer för hvardera af de tre årstiderna, ett för hvarje månad och ett för hvarje halfmånad, förutom åtskilliga offer på de så kallade goda festdagarne, hvilka icke närmare äro angifna, I de enskilda familjerna var det naturligtvis arfvingarne eller de närmaste slägtingarne, som framburo dödsoffret; de aflidne konungarnes minne deremot dyrkades öfver hela landet och understundom till den senaste efterverld, såsom fallet särskildt var med konungar af 1:sta och 4:de dynastien, åt hvilka dödsoffer hemburos ännu på Ptolemeernas tid, således mer än 3,000 år efteråt.
Gudstjensten firades med stor prakt och glans. Templen voro rymliga och rikt smyckade med allehanda dyrbara kärl och heliga föremål; det vid hvarje tempel anstälda presterskapet var talrikt och bestod icke blott af män, utan också af qvinnor; de åt templet och presterskapet anslagna jordagodsen voro betydliga och de årliga inkomsterna rikliga. De religiösa festerna högtidlighöllos med böner, sång, dans och strängaspel på harpa och cittra (bild 26), med offer af djur, blommor och rökelser samt med högtidliga processioner, då man antingen inuti templen eller ute bland folket kringbar gudarnes bilder eller heliga symboler, förvarade i skrin. Pharaonerna blefvo föremål för offentlig dyrkan icke blott efter döden, utan ofta också under lifstiden; deras kröning, årsdagen för deras tronbestigning och födelse, deras hemkomst från segerrika fälttåg o. s. v. firades med religiösa fester, hvarvid de ofta buros på sina troner i högtidlig procession.
9. Literatur, vetenskap, konst och slöjd.
Den egyptiska literaturen, som är ganska rik, består dels af inskrifter inhuggna i sten eller inskurna eller målade på trä, dels är den skrifven på papyrus. Detta egyptiska papper, som tillverkades af papyrusväxtens bast. var tjockare, styfvare och skörare än vårt papper, men lemnade det oaktadt ett ganska användbart skrifmaterial. Vid inhuggning i sten och trä samt vid målning brukades vanligen den hieroglyfiska skriften, som var en ren afbildning af föremålen, t. ex.
