Silfverflottorna från Tarsis och Ophirs guld bestredo kostnaden för Hirams byggnader i Tyrus. Staden måste utvidgas för att kunna hysa den växande folkmängden. Derför fyldes sundet mellan Ö-Tyrus och den mindre holme, der Melkarts gamla tempel låg. Sålunda vanns rum för stora torg och breda kajer. Den norra (»sidoniska») hamnen och den södra (»egyptiska»), båda skyddade af starka vågbrytare, sammanbundos af en kanal, som gick tvärs igenom ön, och de kunde lätt stängas med rörliga bommar i händelse af en belägring. En stor olägenhet var likväl, att dricksvattnet måste hemtas i båtar från fasta landet. Murar, högst åt landsidan, omgåfvo hela staden; deras fot sköljdes af vågorna, så att ingenstädes stormstegar kunde uppsättas. Hiram byggde en ny helgedom åt Melkart i stället för den gamla, som nedrefs. Takbjelkarne voro af cederträ från Libanon. Inredningen var utomordentligt praktfull. Bland mycket annat såg Herodotos tvenne stoder, den ena af skärt guld, den andra af smaragd. Äfven Astarte fick ett nytt hus, och nya högtider infördes i gudstjensten.
Hirams föredöme följdes af Salomo. Utom de ofvan omtalade fästningsverken gjordes storartade anläggningar öfver allt i riket. Jerusalem försågs med vattenledningar, lustslott med trädgårdar och vinberg uppfördes i de svala skogstrakterna. Ypperst af alla konungaboningarna var dock det nya palatset i hufvudstaden. Det bestod af många byggningar, afsedda för hoffolket och konungens talrika gemåler, af hvilka den egyptiska drottningen hade ett eget hus. Hofvets glans skildras i glödande färger af samtida skalder. »Myrrha, aloe och kassia dofta af alla dina kläder; utur elfenbenspalats fröjda dig strängaspel. Konungadöttrar äro ibland dina dyra. Bruden står på din högra hand i guld från Ophir. Idel härlighet är konungadottren derinne; af guldvirkadt tyg är hennes drägt. I stickade kläder föres hon in till konungen; och hennes väninnor, jungfrurna, som efter henne gå, förer man till dig. De varda ledsagade med glädje och gamman och gå in i konungens palats.»
Salomo beslöt äfven att ersätta Davids stiftshydda med ett tempel, som i prakt kunde täfla med de pheniciska. Till byggnadstomt utsågs bergshöjden Moria midt emot Zion. Virke af ceder och cypress från Libanon sändes af Hiram, som i gengäld årligen fick spanmål och olja från Israel till sin hofhållning, och för det guld han lånade Salomo, måste denne afträda tjugu städer, hvilka dock enligt berättelsen försmåddes af den rike borgenären. Sten höggs i bergen af den stora arbetsstyrkan, som utgjordes dels af i landet boende Hetheer, Heveer och Amoreer, hvilka af Salomo dömdes till ärftlig
