Nebos visdom, alla kungliga taflor, allt hvad der fans af lertaflor, om hvilkas ämnen jag vårdade mig.» Grammatiska och astronomiska arbeten, uppteckningar af fornsägner (såsom den om syndafloden), gudliga psalmer, påminnande om de hebreiska, konungalängder och embetsmannalistor, diplomatiska inlagor och bref, kungörelser och andra urkunder lågo huller om buller i denna skattkammare, hvars innehåll, så vidt det kunde tillvaratagas, fördes till British Museum. Ännu länge torde vetenskapsmännen hafva fullt arbete att sammanpassa bitarne och tyda de svårlästa qvarlefvorna af den assyriske Salomos boksamling.
Så stod Assurbanipal i en hittills osedd glans, härdad och segerrik i strid, omgifven af allt upptänkligt öfverflöd och af all den österländska konstens och visdomens förfining. Hela den bildade verlden var full af hans ära. Fjerran i Hellenernas tarfliga småstäder lyssnade vetgirige åhörare med undran till förnumstige köpmäns och resandes berättelser om den store »Sardanapalos’» sagolika prakt. Hans namn vardt till ordspråk hos deras efterkommande; och de oförstådda assyriska kilskrifterna, som här och der sågos i Mindre Asien, troddes vara grafrunor öfver honom. Skalderna öfvade sitt skarpsinne på föregifna tolkningar och läto »Sardanapalos» predika en njutningens lefnadsvisdom, likare Epikuros’ sorglöse lärjungar än Assurs lidelsefullt kämpande och trosifrige konungar.
Vetande väl, att du dödlig är född, sätt mod i ditt hjerta,
Festligt fröjdande dig! För den döde är njutningen borta.
Ty jag sjelf är ju aska, det ståtliga Ninives herre.
Hvad jag har ätit och njutit och ljufligt rönt uti älskog,
Det har jag qvar; men skatterna alla och prakten jag lemnat.
Sådan lyder för men’skornas lefverne visdomsläran.
19. Ninives fall. Nebukadnesar.
»Si, Assur var likasom ett cederträd på Libanon med sköna grenar och tjockt af löf och ganska högt, så att dess topp stod högt upp ibland stora, tjocka qvistar. Det hade vatten nog, att det högt vardt, och tillflöde nog, att det starkt vardt: dess strömmar gingo allt omkring dess plantering, och sina bäckar sände det till alla träd i skogen. Derför är det högre vordet än alla träd på marken, och fick många grenar och långa qvistar, ty det hade vatten nog till att utbreda sig. Alle himmelens foglar bodde uppå dess qvistar, och alla djur på marken hade ungar under dess grenar, och under dess skugga
bodde många och stora folk. Det var skönt i sin storhet med sina
