Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 170.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
170
MEDERNA OCH PERSERNA.

och gräshedarne kring floden Oxus i norr samt Persiska viken och Indiska hafvet i söder. Dessa folkslags gamla namn Airja har under tidernas lopp förändrats till Iranier, och deras land, som de sjelfve kallade Airjana, heter numera Iran.

Större delen af Iran utgöres af en vidsträckt högslätt, på alla sidor omsluten af väldiga berg, såsom Zagros och Armeniska bergen i vester, Elburs-kedjan och Hindukusj i norr, Sulejmansbergen i öster m. fl. Denna högslätt är delvis fullkomligt ökenartad, men fruktbara och leende nejder saknas ej heller. Sådana äro de bördiga fält, som vattnas af floden Zenderud, vid hvilken det i Österlandets sagor så prisade Ispahan ligger. Som ett jordiskt paradis skildras trakterna kring Sjiras, rosornas och näktergalarnes stad, belägen fem mil söder om det ställe, der Persepolis’ ruiner vittna om Persiens storhet och fall. Äfven Elburs-bergens sluttningar mot Kaspiska hafvet samt landet kring Oxus’ öfre lopp prisas för fruktbarhet. Öknar och bördiga landskap, oländiga berg och af en yppig växlighet smyckade dalar gifva sålunda Iran ett högst vexlande utseende och olika klimat. Medan kusterna längs Indiska hafvet och Persiska viken förtorkas af solens brännande strålar, äro bergens toppar betäckta af evig snö. »Uti Iran finnas sju olika klimat», säger derför ej utan skäl ett persiskt ordspråk. Hårda vintrar och heta somrar äro i allmänhet det utmärkande draget hos Irans klimat. Särdeles i östra delen af landet ske väderleksombytena utomordentligt hastigt. I September månad händer det ej sällan, att en qväfvande het dag följes af en frostnatt. Glödande ökenvindar om sommaren och våldsamma snöstormar om vintern utgöra dessa trakters plåga.

Klimatets omvexling finner sin motsvarighet i mångfalden af naturalster. Jemte de hos oss förekommande sädesslagen odlas äfven ris och majs. I högre bergstrakter växa barrskogar, längre ned björkar, ekar och popplar samt på mera gynnade orter granatträd, mandelträd, dadelpalmer, cypresser, mullbärsträd m. fl. Vindrufvor, meloner, persikor, aprikoser, citroner och andra sydfrukter förekomma i mängd. Utom de hos oss vanliga husdjuren användas äfven kameler, åsnor och mulåsnor. Bland vilda djur finnas ännu i dag björnar, vargar, räfvar, schakaler, hyänor samt vildsvin, och på de persiska storkonungarnes tid voro lejonjagter (bild 55, sid. 169) ej ovanliga. Guld-, silfver-, koppar- och jerngrufvor omtalas, salt fans i riklig mängd, och perlfiskena i Persiska viken voro redan i forntiden berömda.

Det i afseende på naturförhållanden så omvexlande Iran beboddes ock af många folkslag, hvilka likväl alla tillhörde samma stam, hade liknande seder och klädedrägt och talade samma eller åtminstone