samma kastartade söndring från det öfriga folket som Indiens Brahmaner. Prestskolor inrättades, der Athrava undervisade i Zoroasters läror, som sålunda fortplantades från slägte till slägte. Ur denna skolundervisning framgick slutligen Iraniernas heliga skrift, den namnkunniga Zendavesta. Af detta vidlyftiga verks 21 böcker har endast en, nemligen den 20:de, Vendidad kallad, blifvit i sin helhet bevarad till våra dagar. Af de öfriga finnas blott bitar i behåll. Om tiden för Zendavestas uppkomst äro meningarne delade; utan tvifvel har den ej författats på en gång, utan småningom, kanske på vidt skilda tider. Äfven dess äldsta stycken anses ej vara tidigare än från 8:de århundradet f. Kr., således ett halft årtusende efter Zoroaster. Fem århundradens utveckling kan ej hafva gått spårlöst förbi. De baktriska skolornas lärare nöjde sig väl ej alltid med att endast uppropa den store mästarens ord; tvärtom röjer mycket i Zendavesta ett senare ursprung. Bredvid den iranska folktrons gudar stå allegoriska gestalter, som endast kunna vara den grubblande tankens verk, bredvid Zoroasters rena sedelära finnas en mängd orimligt stränga eller rent af dåraktiga föreskrifter om reningar och botöfningar, blott alltför tydligt vittnande om de maktlystne Athravas sträfvan att draga nytta af syndarens ånger. Men kärnan i Zendavesta bildar dock Zoroasters lära. Och det är icke ensamt om gudar och offer, om sedelära och botöfningar, som Iraniernas heliga skrift handlar, utan äfven om alla statens och familjens förhållanden.
Egendomens helgd, giftermåls ingående och barnens uppfostran äro de ständigt återkommande föremålen för Zendavestas lagstiftande omsorg. Röfvare och tjufvar, bedragare och lögnare hotas med de hårdaste straff. Tidiga äktenskap påbjudas. Den flicka, som nekar att gifta sig, är förfallen till mörkrets rike. Månggifte och äktenskap mellan syskon tillåtas. En talrik barnaskara prisas som den högsta lycka. Öfver sina hustrur och de ogifta barnen egde husfadern oinskränkt makt. Till det sjunde året stodo gossarne under qvinnornas vård. Derpå började under presternas ledning skolundervisningens tid. Tid dess slut stundade den efterlängtade dag, då den femtonårige ynglingen, efter att tre gånger hafva upprepat ett högtidligt löfte att lyda Zoroasters lag, ikläddes det heliga, af kamelull tillverkade snöret, som aldrig fick aftagas, och som var det säkraste skyddsvärnet mot de onda andarnes stämplingar. Från den dagen var ynglingen en man för sig; tilldess hade föräldrarne ansvarat för hans synder.
Zoroasters lära bekännes numera blott af omkring 100,000 Parsis, till större delen boende på den indiska halfön Guzurate, dit deras förfäder flytt undan Muhamedanernas ofördragsamhet. Men den nu så
