sändebud, som öfverlemnade dessa gåfvor och tillika å deras herres vägnar frågade oraklet, om Krösus borde anfalla Perserna, gafs det svaret, att om han droge i härnad mot Perserna, skulle han förstöra ett stort rike.
Glad öfver denna spådom rustade sig nu Krösus till krig. Med Spartanerna, med konung Nabonid i Babylon och med Amasis i Egypten ingingos aftal att gemensamt anfalla Perserna. Dock saknades ej varnande röster. Sandanis, en förnäm Lyder, afrådde kriget i ordalag, som lifligt teckna Persernas seder på denna tid. »O konung», sade han, »du bereder dig till härnad mot män, som bära byxor af läder, och hvilkas öfriga kläder äro af samma slag; de der icke spisa hvad de vilja, utan hvad de hafva, ty de bebo ett hårdt land; de der icke bruka vin, utan dricka vatten; de der icke hafva fikon eller något annat läckert att äta. Om du nu får seger, hvad vill du då väl taga ifrån dem, när de icke hafva något? Men om du blir besegrad, så betänk allt det goda du kastar bort. Ty få de väl smak på våra njutningar, så släppa de dem icke, och vi blifva dem aldrig qvitt.» Men litande på oraklets löfte, föraktade Krösus alla varningar samt brydde sig ej ens om att invänta bundsförvandternas ankomst, utan gick med sin välrustade här öfver Halys (549 f. Kr.). Dock, i stället att raskt framtränga till Medien och eröfra detta land, innan Cyrus, som var borta på ett fälttåg i i östra Iran, hunnit återkomma, förspilde Krösus en oersättlig tid med att förhärja Kappadocien och belägra dess hufvudfästning Pteria. Emellertid skyndade Cyrus tillbaka till vestern, samlade Persernas och Medernas skaror och ryckte beslutsamt fienden till mötes. Vid Pteria sammandrabbade de båda härarne, Perserna talrikare, men Lyderna bättre rustade och i synnerhet öfverlägsna genom sitt ypperliga rytteri. Först natten åtskiljde de stridande. Lyderna hade kämpat med sådan tapperhet, att Cyrus ej vågade förnya striden dagen derpå. Men i stället att nyttja sin fördel beslöt den vankelmodige Krösus att uppskjuta kriget till nästa år, för att då i förening med Babylonier, Egyptier och Spartaner kunna med öfverlägsen styrka anfalla sin fiende. Han återvände derför till Sardes samt lät allt det främmande besoldade manskapet upplösas och tåga hem. Men så snart Cyrus erhöll kunskap härom, ryckte han mot Sardes, och detta så hastigt, att Krösus ej hunnit få någon underrättelse om hans antågande, innan han redan visade sig utanför den lydiska hufvudstadens portar. På den stora slätten utanför Sardes stod nu en drabbning, der de till antalet mycket underlägsne Lyderna blefvo
