tillhört den vädur, hvilken Zevs skänkt åt Phrixos och Helle för att undfly deras fader Athamas’ vrede. Då de på densamma passerade det sund, som skiljer Europa och Asien, föll Helle ned i hafvet, som sedan fick hennes namn. Phrixos anlände till Kolchis, offrade väduren åt Zevs och skänkte skinnet åt landets konung. Det blef liksom ett palladium för Kolchis, underpanten på dess rikedom och storhet. Jason, son till konung Äson i Jolkos, hvilken af sin broder Pelias blifvit beröfvad tronen, föresatte sig att återtaga det dyrbara skinnet. Han byggde skeppet Argo, hvars mast, förfärdigad af en helig ek från Dodona, sjelf lemnade orakelsvar. Femtio krigare bestego detsamma, af hvilka de ryktbaraste voro Herakles, hvilken dock lemnade tåget, sedan han på Mysiens kuster befriat Hesione från det hafsodjur, hvilket ville uppsluka henne, Thesevs, Peirithoos, Kastor och Polydevkes (Pollux), Peleus, skalden Orphevs, hvilken genom sina af gudarne omtyckta sånger förjagade tvedrägten, och Apollons son, läkaren Asklepios, hvilken ingen sjukdom kunde trotsa.
Efter många äfventyr anländer Jason till Kolchis och tillvinner sig dess konungs dotters, Medeias, tillgifvenhet. Hon, som var en mägtig trollqvinna, uppenbarar alla de faror, som hota honom, men också sättet att besegra dem. Understödd af hennes fruktansvärda konst griper han och tämjer utan möda två tjurar, som hafva fötter och horn af koppar och som utspruta lågor. Han spänner dem för en plog af diamant och upplöjer fyra tunnland af ett åt Ares helgadt fält. Af de draktänder, som han utsår, uppväxa beväpnade män, hvilka anfalla honom, men han kastar en sten midt ibland dem, och de vända sina vapen emot hvarandra. Jason närmar sig då det odjur, som bevakar det underbara skinnet, han insöfver det med hjelp af en trolldryck, dödar det och bemäktigar sig skatten. Medeia följer honom på hans skepp, men för att undgå Äetes’ häftiga förföljelser taga Argonauterna en ny väg. De segla uppför Phasis ända till floden Okeanos, hvilken såsom en ring omgifver jordens ofantliga skifva, färdas längs efter kusterna af Orienten och segla genom Nilfloden in i Medelhafvet.
Trojanska kriget lemnade qvar ännu lifligare erinringar i Grekernas minne och utöfvade på konsten och poesien ett mer varaktigt inflytande. Denna händelse är säkerligen till en viss grad historisk. Den utmärker det ögonblick, då Grekland, efter att under århundraden hafva varit utsatt för den invandring, som egde rum från öster till vester, började en reaktion häremot och åstadkom en rörelse i motsatt rigtning. Några af de omständigheter, hvilka man förknippar med detta krig, hafva en betydligt större sannolikhet än t. ex. någon af handlingarna i Argonauternas tåg eller i krigen mot Thebe. Men poesien har
