plundringar till de angränsande städerna eller odlade säd på Chersonesos för att anskaffa lifsmedel åt hären. Denna delning af den grekiska styrkan och de tvister, som inom densamma mer än en gång utbröto, gjorde, att Trojanerna länge kunde försvara sig. Deras fiender stodo tio år utanför murarne till den ointagliga staden.
Från en antik vasmålning.
Det är först på det tionde året Iliaden begynner, ty Homeros har blott besjungit Achillevs’ vrede och de händelser, som deraf äro en följd. Förtörnad öfver att Agamemnon beröfvat honom en tillfångatagen qvinna, den sköna Briseis, drager hjelten sig tillbaka till sitt tält, nedkallande gudarnes vrede. Zevs hör hans bön. Grekerna blifva slagne och tillbakaträngde inom sitt läger, som de nödgas befästa med en mur och en graf för att skydda sina skepp för Hektor. Då söka de att blidka Achillevs och skicka sändebud till honom för att utverka sig bistånd af hans kraftiga arm. Han förblir obeveklig. Emellertid begynner striden ånyo med raseri. De gudar, som äro fiendtlige mot Grekerna, strida för Trojanerna, hvilka öfverstiga grafven och muren, intränga i lägret och nedgöra ett stort antal. Grekerna söka en tillflykt till sina skepp; Hektor vill sticka dem i brand.
Vid åsynen häraf blir Achillevs rörd. Hans bäste vän Patroklos beder honom bistå Achäerna eller åtminstone låna honom sina vapen. Den sista bönen går han in på, men efter mången tapper bragd sammanstöter Patroklos med Hektor, hvilken ingen af Grekerna förutom Achillevs var vuxen, och faller för hans hand. Underrättelsen härom gör Achillevs ursinnig af sorg. Han kan ej störta sig in i stridshvimlet, emedan han ej har några vapen, men han närmar sig förskansningarna och uppgifver tre gånger ett förfärligt stridsrop. Trojanerna igenkände hjeltens röst, och tre gånger rygga de förskräckta tillbaka. Grekerna återtaga Patroklos’ kropp.
Achillevs anropar då sin moder Thetis, och hon öfvertalar Hephästos att åt hennes son smida en fullständig rustning. Han ikläder sig dessa gudomliga vapen, af hvilka skölden var det största konstverket, och stormar emot Trojanerna, hvilka för honom fly såsom en förskräckt fårahjord. Äneias är nära att omkomma; Poseidon räddar honom
