till Sparta inneslöt sig Menelaos ännu i sitt palats för att begråta de vänner, som han hade förlorat under Trojas murar.
Vid begrafningar satte man en obol mellan den dödes tänder, för att han skulle kunna betala den dystre färjmannen Charon för öfverfarten öfver Styx, och stundom i hans händer en honungskaka för att blidka den underjordiske hunden Kerberos. Kroppen insveptes, väl tvagen och insmord med välluktande ämnen, i den aflidnes skönaste drägt, hvarpå den döde, bekransad med blommor, utstäldes på en paradsäng. På tredje dagen bars han af sina anförvandter till sin begrafningsplats. I spetsen för liktåget gingo flöjtblåsare, hvilka spelade sorgmelodier; efter följde frivilliga eller legda gråterskor. Bruket att begrafva de döde efterträddes af deras förbränning, hvilken likväl i Sparta var af Lykurgos förbjuden, och såsom varande mer kostsam ej heller annorstädes i Grekland blef synnerligen allmän. Vid återkomsten från grafven intogs en måltid i den dödes hus eller hos hans närmaste slägting. I Athen varade sorgen i trettio dagar. På den tredje, nionde, och den trettionde anstäldes offer och libationer till den dödes ära. I likhet med bruket hos oss, lades blommor och kransar på de dödes grafvar (bild. 83, sid. 232). Vid mera framstående personers likbegängelse förekommo ofta täflingslekar.
Af Hesiodos och Homeros kan man få kännedom om, hvilka kunskaper och konster Grekerna under dessa gamla tider voro i besittning af. För jordens odling egde de ej annat än träplogar, liksom de af henne ej begärde annat än en riklig skörd af korn, några grönsaker, något hvete, litet vin och olja. Säden förmaldes på handqvarn; de afskurna drufklasarne torkades i solen, hvarefter de trampades i en vinpress; oljan användes dels såsom födoämne, dels för att insmörja kroppen. Den vanliga kosten bestod af kornbröd, grönsaker, färsk eller saltad fisk. Hvetebröd förtärdes blott på högtidsdagar och vid offertillfällen. Man förstod att klippa fåren och af ullen väfva tyg, man bearbetade koppar, mera sällan jern. Vapnen förfärdigades af brons och koppar. Man kände konsten att uppföra stora och fasta byggnader, men ej att hugga och bearbeta marmor. En ohuggen sten eller en illa tillyxad trästam förestälde uti templen gudarne, till och med kärleksguden och behagens gudinnor. Konstverken på Achillevs’ sköld äro skaldens skapelser. Musiken började utbildas; man hade under den heroiska tiden hört de välljudande tonerna från Amphions och Orphevs’ lyra; Achillevs förljufvade sin långa sysslolöshet genom musik.
Kentauren Cheiron hade upptäckt eller fått lära sig de helande egenskaperna hos vissa växter. Podaleirios’ och Machaons hela
