Grundvalen för författningen blef derföre den lika fördelningen af jordegendomen. Lakonien indelades i 39,000 lotter, af hvilka Lakonierna erhöllo 30,000 och Spartanerna 9,000[1]. De senares lotter voro betydligt större än de förres och utgjordes af den bästa jorden samt voro sinsemellan lika, om ej till utsträckningen, åtminstone till värde och inkomster.
Befolkningen bestod, såsom vi nämnt, af 3 klasser, Spartaner, Lakonier och Heloter. Spartanerna voro afkomlingar af de segrande Dorerna och lefde till sammans i Sparta, Lakonierna eller Periökerna utgjordes af de Achäer, som ej flytt med Tisamenes, af de främlingar, som beledsagat eröfrarne, och slutligen af Dorer, som af en eller annan orsak förlorat sin plats ibland de egentliga medborgarne. Heloternas ursprung hafva vi förut omtalat.
Periökerna (de som bo omkring staden utan att tillhöra den) odlade bergssluttningarne och kuststräckorna. De innehade »Lakoniens 100 städer», hvilka väl ingenting annat voro än vanliga byar. De hade inga politiska rättigheter, voro underkastade Spartanernas uppsigt i afseende på sina kommunala angelägenheter, betalte skatt, gjorde krigstjenst och egde blott den mindre fruktbara delen af landet. Eforerna hade rättighet att låta afrätta en Lakonier utan dom och ransakning. Deras ställning förmildrades likväl genom flera fördelar. De egde visserligen ej Spartanernas rättigheter, men voro ej heller underkastade deras stränga lefnadsordning. Industrien och handeln, som föraktades af eröfrarne, tillhörde dem. Då Sparta framdeles förskaffade sig en flotta, bemannades hon till en stor del af dem, och på denna väg uppstego de stundom till statens äreställen. Den ryktbare Lysander, Kallikratidas och Gylippos berättas hafva tillhört Periökernas klass; säkert är, att flere segrare i Olympia och en och annan konstnär utgingo från dem. På peloponnesiska krigets tid var all skilnad i utseende och språk mellan Periöker och Spartaner fullkomligt utplånad.
Heloterna voro talrikare än trälarne i någon annan grekisk stad, och de representerade slafveriet i sin fullständigaste form. Heloten hade två herrar: den Spartan, hvars jord han odlade, och Staten. Den
- ↑ Så Plutarchos; lotternas antal uppgifves för öfrigt mycket olika. Detta förhållande jemte Herodotos’, Thukydides’, Xenophons, Platons och Aristoteles’ tystnad i denna sak har gifvit Grote anledning att tro, att någon jordfördelning aldrig egt rum; men denna åsigt bestrides af Manso, Schömann, Curtius m. fl. Att likväl ej all Spartas jord kunde fördelas på Lykurgos’ tid, faller af sig sjelft, då hela dess område ännu ej var eröfradt, och den ofvan i texten angifna siffran bör väl rättast hänföras till en senare, under konung Polydoros’ tid omtalad ny fördelning.
