Thesevs, hvilken omkring år 1300 efterträdde sin fader Ägevs. Thesevs är så att säga Attikas skyddspatron, liksom Herakles Peloponnesos’. Han är en af dessa personligheter, till hälften gudar och till hälften menniskor, hvilkas minne, förskönadt af folkfantasien, sväfvar omkring nationernas vagga. Hans historia var verkligen nationel i Attika, och de underbara händelserna i hans lif återkallades oupphörligt i minnet genom Athens minnesmärken, religion och fester. De hafva förut blifvit berättade och förlagda dit de höra, nemligen till den grekiska sagotiden. Vi skola här inskränka oss till hans politiska verksamhet.
Attika, som på tre sidor var tillgängligt från hafvet, hade derifrån och genom de böotiska bergsvägarne erhållit bebyggare af olika härkomst. Hvarje skara lefde för sig och vägrade att hafva någonting gemensamt med de öfriga. Det kräfde mycken tid och ansträngning att inskränka dessa små samhällen till blott tolf, att förmå dem att knyta förbindelser med hvarandra genom äktenskap och att hänskjuta sina tvister till en gemensam domstol. Sagan gifver Kekrops förtjensten af detta arbete. Den, som af de tolf hufvudorterna gjorde en enda stat och sålunda införde den politiska enheten, var Thesevs.
»Thesevs», säger Plutarchos, »förenade till ett helt alla invånarne i Attika och bildade utaf dem en enda stat. Förut kringspridda i flera olika köpingar, var det svårt att få dem samlade, för att öfverlägga om gemensamma angelägenheter; ofta voro de till och med i krig med hvarandra. Thesevs besökte de olika köpingarne, för att få dem att antaga sitt förslag. De ringare medborgarne och de fattige antogo detsamma utan tvekan. För att öfvertala de mägtigare, lofvade han dem en styrelse utan konung, blott förbehållande sig ledningen i krig och verkställande af lagarne; i öfrigt skulle en fullkomlig jemlikhet råda medborgarne emellan. Han lyckades öfvertala en del; de öfriga gåfvo efter af fruktan. Inom hvarje köping upphäfde han prytanernas magt, afskedade alla embetsmän, byggde ett gemensamt prytaneion och ett gemensamt palats på det ställe, der de ännu äro, gaf åt staden och borgen namnet Athen och införde en för alla gemensam fest, under namnet af Panathenäerna.»
Med andra ord uttryckt, Attika, som fordom, liksom de öfriga landskapen i Grekland, varit deladt i flere stater, såg en af dessa, tack vare dess fasta läge och dess hamn, höja sig öfver de öfriga i magt och rikedom, för att sedan tvinga dem att erkänna dess öfvervälde. Denna revolution, som gjorde Athen till Attikas hufvudstad, utplånade likväl ej den gamla indelningen i stammar, brödraskap och familjer. Det fans nemligen fyra phyler eller stammar, af hvilka hvar och en bestod
