Det lugn, som dessa förberedande åtgärder åstadkommo, underlättade för Solon införande af hans öfriga lagar. Han visade dervid samma måtta och sökte, såsom han sjelf sade, att förena styrkan med rättvisan.
Först och främst utfärdade han en amnesti, från hvilken blott mördare och förrädare uteslötos; äfven Alkmäoniderna fingo nu tillåtelse att återvända. Vidare upphäfdes Drakons lagar, med undantag af dem, som handlade om mord. Archontvärdigheten, Areopagen, de fyra stammarne med sina underafdelningar bibehöllos. Men folkets leder öppnades för de främlingar, hvilka bosatt sig i Attika.
I statsförfattningen infördes två väsentliga förändringar. Genom den första erhöll hvarje medborgare en viss del i de rättigheter, hvilka denna titel angifver; genom den andra delades hela befolkningen efter sin förmögenhet i fyra olika klasser. Den första af dessa förändringar var fullkomligt demokratisk; den andra var demokratisk derutinnan, att den upphäfde den ärftliga adeln, aristokratisk åter så till vida, som den stälde de rike i spetsen för staten.
Den första klassen omfattade alla medborgare, hvilka egde en årlig inkomst af minst 500 medimner[1] i torra eller våta varor. Archontatet, de högre embetena, högsta befälet öfver krigshären och flottan voro dem förbehållna. Den andra klassen utgjordes af riddarne, d. v. s. af dem, som egde öfver 300 medimners inkomst, en förmögenhet, som ansågs nödvändig för att underhålla en häst. Denna klass bildade rytteriet och hade tillträde till underordnade embeten. Den tredje klassen (zevgiterna) utgjordes af dem, som egde ett par oxar, hvilket motsvarade en inkomst af 150 eller 200 medimner. De utgjorde det tungt beväpnade fotfolket eller hopliterna; äfven denna klass hade tillträde till en del lägre embeten. Den fjerde klassen omfattade, under namn af theter eller daglönare, alla dem, som hade mindre än 150 medimner i inkomst. Det lätt beväpnade fotfolket och flottans manskap rekryterades biand dem. Denna klass var utesluten ifrån alla embeten, men hade tillträde till folkförsamlingen och domstolarne.
Denna olikhet i politiska rättigheter uppvägdes af det sätt, hvarpå grundskatterna utgjordes. Den fjerde klassen betalde inga sådana. De voro fördelade mellan de tre första på ett sätt, som motsvarade deras politiska rättigheter. Likväl får man komma ihog, att grundskatter i Athen ej utgingo, utom i trängande fall, och att de indirekta skatterna, hvilka voro stående, drabbade såväl de fattige som de rike.
Styrelsen var fördelad mellan fyra politiska korporationer: archonterna, senaten, folkförsamlingen och areopagen. Archonterna voro alltid till antalet nio. De delade sins emellan den verkställande
- ↑ En medimnos = något mer än 2 svenska kubikfot.
