till sista blodsdroppen försvara gudarnes altaren och fäderneslandets område, att lemna sitt land i bättre tillstånd, än han hade funnit det, att lyda lagarne och öfverheten, att dyrka förfädernas religion.
Vid 30 års ålder kan en medborgare inträda i senaten; vid 60 är han fri från krigstjenst och kan hvila sig.
Från antika vasbilder.
Funnen i Athen.
Solon föreskref, att hvarje medborgare skulle egna sig åt något yrke, och hvarje fader, som ej hade lärt sin son ett sådant, kunde ej fordra, att sonen skulle underhålla honom under hans ålderdom. Areopagen hade fått i uppdrag att taga reda på hvarje medborgares näringsfång och bestraffa de sysslolösa. Sparta hade förbjudit arbetet, Athen gjorde detsamma till en lag. Hela skilnaden i deras öden och deras ära hos efterverlden ligger häruti.
Långt ifrån att för främlingar tillstänga Attika, befalde Solon att väl emottaga alla dem, som Athens frihet ditlockade. Medborgarerätt förlänades likväl blott åt sådana, som för alltid blifvit förvisade från sitt eget land, ty han ansåg lika olämpligt att hafva två fädernesland, som att tjena två herrar. Men först i andra ledet hade medlemmarne af en ny medborgarfamilj tillträde till archontvärdigheten och prestembetet. Främlingar, som voro bosatte i Athen, buro namnet metöker (de som bo tillsammans med). De betalte såsom familjfäder en personlig skatt af tolf drachmer för det skydd, som de af staten åtnjöto; försummades detta, kunde de säljas såsom slafvar. En främmande qvinna betalte hälften af denna summa; sonens beskattning gälde äfven för hans moder, liksom mannens för hustrun. Samma vilkor voro gällande för den frigifne slafven. Metökerna borde bland medborgarne välja sig en patronus eller beskyddare, hvilken svarade för deras uppförande. Sedan dessa skyldigheter blifvit uppfylde, kunde de i frihet utöfva handel eller något annat näringsfång. De kunde likväl ej förvärfva sig någon jordbesittning, och vid festerna voro de underkastade vissa förödmjukande sysselsättningar. Vid Panathenäerna t. ex. skulle de bära vaser och andra heliga kärl, hvarjemte deras qvinnor fingo hålla parasoll öfver de athenska matronornas hufvuden.
Slafvarne behandlades äfven med en viss mildhet. Om de
