alla dessa anläggningar och anlade i början af det sjunde århundradet Byzantion på det ställe, der nu Constantinopel är beläget.
Af de två öarna Samothrake och Thasos vid Thrakiens kust, den senare ryktbar för sina guldgrufvor, togo Jonerna den förre ifrån Pelasgerna, och pariska nybyggare den andra ifrån Phenicierna.
Funna på Krim.
Korinth, som åt detta håll blott hade Potidäa och Äneia, förskaffade sig i det Joniska och Adriatiska hafvet en grupp af uteslutande korinthiska kolonier: Korkyra på ön med samma namn; Levkas, Anaktorion och Ambrakia, alla omkring den Ambrakiska viken; och längre mot norr Apollonia och Epidamnos.
Funnen på Krim.
Athenaren Theokles grundade år 735 i spetsen för Chalkier och Naxier den första grekiska koloni på Sicilien; den fick namnet Naxos. Chalkiernas spår följdes snart af Dorerna. År 734 anlades Syrakusa af Archias från Korinth. Genom sitt utomordentliga läge blef Syrakusa snart den mest betydande staden på Sicilien. Från alla håll skyndade nu Greker till denna nya verld. Megarerna byggde Megara Hybla; Rhodier och Kreter gåfvo år 687 upphof åt Gela, hvilket på den sydliga kusten anlade det sedan så namnkunniga Akragas (Agrigent).
Sedan Grekerna väl fått fotfäste på Sicilien, slogo de sig äfven ned i det sydliga Italien och utbredde sig der till den grad, att, det fick namnet Stor-Grekland. Achäerna anlade der Sybaris, Kaulonia, Kroton och Metapontion; Lokrerna det epizephyriska Lokri; Dorerna Tarent.
Kolonierna i Italien och på Sicilien öppnade äfven för Grekerna den vestliga delen af Medelhafvet. Under en af sina resor mot vester kommo Phokäerna äfven till Korsika och derifrån till Gallien, hvarest de omkr. år 600 anlade Massilia (Marseille), hvilket i sin ordning grundade kolonier på Galliens och Spaniens kuster. I det sistnämnda landet fick Sagunt sina invånare från ön Zakynthos, och Rhodos (Rosas i Katalonien) från ön med samma namn.
Äfven i Afrika hade Grekerna öppnat ett fält för sin verksamhet. Dorerna hade besatt ön Thera; en medborgare från denna ö vid namn
