vax och lin från Krim och angränsande trakter, saltad fisk och kött från stränderna af Svarta hafvet; guldstoft från Kolchis; ädla metaller från Armenien och Ural; vällukter och rökverk från Arabien; elfenben från Afrika; ädla stenar, perlor och silke från Indien och China, förda med karavaner till Dioskurias, innerst vid Svarta hafvet, eller på skepp till städerna vid Persiska viken; ambra från Adriatiska hafvet; krukmakeriarbeten från Athen; de tusen olika saker, som deras egen, Lydiens, Pheniciens och Babylons konstflit åstadkom; och må vi slutligen ej glömma den köpmansvara, som då för tiden var den mest eftersökta, menniskan sjelf. Henne köpte man ifrån alla land.
Två städer gingo på denna väg i spetsen för de öfriga, Phokäa och Miletos; under det den första utsträckte sina färder mot vester, undersökte kusterna af Italien, Korsika, Gallien, Spanien och for igenom Gibraltars sund, tog den andra för sin räkning ett annat haf, hvilket den, oaktadt den farliga seglingen derpå, kallade det gästvänliga hafvet (Pontos Evxeinos), liksom Portugiserna kallade den Stormiga udden för Goda Hopps-udden.
De asiatiske Grekernas handel nådde sin höjdpunkt i det sjunde och sjette århundradet. År 704 hade Samierna ännu icke en enda treroddare. År 550 äro Jonerna herrar på det Ägäiska hafvet: Korkyra och Korinth på det Joniska; södra Italien har blifvit det Stora Grekland; Marseille undantränger Phenicierna i Gallien; i Afrika blomstra Kyrene och Naukratis. Till denna tid hör också de italiska Grekernas storhet; Sybaris’ magt svarade emot Miletos’ och Krotons rikedom emot Phokäas.
Joniens underkufvande af Perserna, de sabelliska folkslagens oupphörliga anfall mot Grekerna i Italien, och slutligen de faror, som hotade sjelfva moderlandets frihet, gjorde ett hastigt slut på de grekiska koloniernas glansperiod. De lyckliga frukter, som denna hade att bringa till mognad, hunno likväl att blifva skördade innandess.
Civilisationen går raskare framåt hos handelsidkande folk än hos åkerbrukande och nomadiserande, i synnerhet om deras fartyg och deras köpmän komma i beröring med civiliserade länder. På samma gång de förvärfva sig de rikedomar, som äro nödvändiga till konstens uppmuntran, öppnas och skärpes deras sinne genom åsynen af alla de olikartade föremålen. Greklands unga civilisation hade mycket att hemta från Egypten och Assyrien, och hon gjorde det äfven, icke blott genom sina köpmän, utan äfven genom sina resande och sina landsflyktige. Hvar och en af dessa grekiska städer var sålunda en beröringspunkt mellan Grekland och Orientens gamla samhällen; hvar och en tillgodogjorde sig jemte handelsvarorna i dessa kulturländer äfven
