hvilken har stympat deras verk, har varit mer skonsam emot honom. Terpandros från Lesbos, hvilken skall hafva försett lyran med sju strängar, Alkäos och Sappho, Mitylenes och hela Greklands ära, Arion från Methymna, hvilken författade hymner och sånger, Alkman från Sardes, hvilken lefde i Sparta och der skref sånger, utmärkta för sin kraft, Jonerna Anakreon från Teos, Simonides från Keos och dennes brorson Bakchylides äro ej helt och hållet fördunklade, ehuru blott en liten del af deras sånger blifvit räddade. Stesichoros från Himera lät i sina sånger en från kören skild person berätta en händelse och
förberedde sålunda dramats uppkomst. Kollinos från Ephesos, hvilken uppfann den elegiska versformen, använde i likhet med Tyrtäos densamma för krigssånger; derefter betjenade sig Mimnermos från Smyrna eller Kolophon deraf, för att uttrycka sorg eller glädje, smärta eller njutning. En samtida till Kallinos och Tyrtäos, Archilochos från Paros, uppfann omkr. år 680 jamben, hvilken han begagnade för sina bittra satirer; Ephesiern Hipponax trädde uti hans fotspår. Det sjunde århundradet afslutades genom de så kallade gnomiska skalderna eller författarne af
