De första prosaförfattare utgingo äfven från kolonierna, Pherekydes från Syros skref omkr. år 550 en theogoni, den första på prosa skrifna bok, af hvilken någonting finnes i behåll. Kadmos från Miletos, hvilken utgaf sitt fäderneslands historia, Hekatäos, hans landsman, och Hellanikos från Mitylene voro Herodotos’ föregångare, hvilken skulle skildra Greklands seger öfver Asien uti de persiska krigen.
Den rastlösa själsverksamhet, hvilken införde de asiatiske Grekerna på alla konstens[1] och vetenskapens områden, förmådde dem också att söka utforska svaret på de stora frågorna om Guds, verldens och menniskans natur och beskaffenhet, hvilka menniskoanden alltid för sig uppställer. Mindre Asien blef sålunda filosofiens vagga.
Vid sina första steg visar sig filosofien invecklad i religionens och poesiens band. Det kunde ej vara annorlunda. Men under det sjette århundradet började religionen redan på att förfalla. Man hade omgifvit gudarne med sagor, hvilka dag från dag blefvo allt mer omständliga, mer underbara, men också mindre rena. Deras lif blef öfverlastadt af råa händelser och grofva dikter, hvilka smickrade mängdens sinnliga passioner, och som skalder och konstnärer gjorde ännu farligare genom att utsmycka dem med diktens och konstens alla behag. Följden blef, att de, som genom sitt förstånd och sitt hjerta höjde sig öfver mängden, oberoende af dessa fabler började söka efter den förmörkade sanningen. Några af desse filosofer, de s. k. vise, sysselsatte sig i synnerhet med den praktiska sedeläran. Man är hvarken fullt ense om deras antal eller deras namn. Somliga uppgifva sju, andra tio. Thales från Miletos, Bias från Priene, Pittakos från Mitylene och Solon från Athen äro de, som vunnit allmänt erkännande. Med dem förenas vanligen Cheilon från Sparta, Kleobulos från Lindos och Periandros från Korinth, hvilken likväl var en grym tyrann. Man har bevarat några af deras grundsatser. Sådana voro: »Lär känna dig sjelf;» — »Gör ingenting för mycket;» — »Hvad gifver vishet?» »Erfarenheten;» —» Den sanna friheten är ett rent samvete;» — »Gör ej sjelf, hvad som misshagar dig hos andra.»
Den första filosofiska skolan var den joniska, hvilken grundades af Thales, den förste Grek, som bröt med sagoverlden och blott såg naturkrafter, der Homeros och Hesiodos hade sett gudar. Några enkla iakttagelser angående vattnet och den allmänna tron, att floden Okeanos omgåfve jorden, voro enligt Aristoteles de element, af hvilka Thales hopfogade sitt verldssystem, i hvilket vattnet betraktades som alltings ursprung, emedan det, i och för sig sjelft formlöst, kan antaga
- ↑ Den grekiska konstens historia kommer att längre fram skildras i ett särskildt kapitel af prof. L. Dietrichson.
