Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 300.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
300
GREKLAND.

under sitt lif nedstigit i underjorden, och att han efter sin död uppenbarat sig för sina vänner. Man lät honom förutsäga kommande ting, stilla stormar, komma smittosamma sjukdomar att upphöra och så vidare.

108. Pythagoras.
Efter ett mynt från Samos.




8. De grekiska koloniernas förfall före de persiska krigen.

Om de grekiska kolonierna utmärkte sig på konstens och tankens områden, gjorde de likväl ej detta inom politikens. Hågen för endrägt och samhällighet fattades dem, och derföre att de ej ville uppoffra en del af sin frihet, förlorade de henne helt och hållet. De föllo i händerna på de barbarer, hvilka omgåfvo dem, och deras politiska beroende medförde deras sedliga förfall.

De joniska kolonierna styrdes länge af furstar af Kodros’ ätt; men i dessa af så olika element bildade handelsstäder gjorde demokratien hastiga framsteg. Konungamagten afskaffades efter några mansåldrar. Liksom i moderlandet sökte aristokratien intaga konungarnes magt, och långvariga inre slitningar uppkommo. Folkfriheten fick visserligen till sist öfverhand; men olyckligtvis ville intet af dessa lysande samhällen lemna sin egennyttiga isolering. Emellertid var det lätt att se, att en stor fara hotade dem. Genom att besätta hela den vestliga kusten af Mindre Asien, hindrade Jonerna Lydiens konungar att närma sig hafvet. Derföre började desse konungar, sedan de under loppet af det sjunde århundradet betydligt förökat sin magt, att vända sina vapen mot främlingarne, som slagit sig ned på deras område. Efter långvariga, ofta afbrutna krig dukade Jonerna slutligen under och tvungos att erkänna de lydiske konungarnes öfvervälde.