Apollons ära och de olympiska i Elis till Zevs’ ära. De pythiska spelen, inrättade år 586 för att hedra ormen Pythons besegrare, firades det tredje året af hvarje olympiad på den leende slätten vid Kirrha, hvarifrån man såg Delphi och Parnassos. Man kunde äfven urskönja templet, omgifvet af talrika brons- och marmorbilder, hvilka voro kringspridda i den vidsträckta omhägnaden, inneslutande gåfvor af stater, konungar och enskilde. Bildstoder, trefötter, bäcken, storartade vaser, dyrbara metaller bildade en ansenlig rikedom, betydligt öfverstigande tio tusen talenter (= 41,134,000 kronor).
De förnämsta af alla voro dock de olympiska spelen, efter hvilka Grekerna bestämde sin tideräkning. Den tid af fyra år, som förflöt mellan hvarje gång de firades, kallades en olympiad. Dessa spels ursprung är ytterst dunkelt. Olympia hade utan tvifvel sedan äldsta tider varit sätet för ett orakel och en Zevs’-dyrkan, och fester hade der tid efter annan blifvit firade. Den doriska eröfringen af Peloponnesos torde för en längre tid hafva afbrutit dessa festligheter, men deras förnyande, hvilket man tillskrifver Iphitos och Lykurgos, blef önskligt såväl af politiska som af religiösa skäl. Ifrån och med år 776 f. Kr. upptecknades offentligen namnet på segervinnaren i kapplöpning. Detta bruk fortsattes sedan, och segervinnarnes namn betecknade de olika olympiaderna. Under den tid spelen firades, afbrötos alla krig i Grekland, och ett slags gudsfred rådde under den tid, som var nödvändig för att begifva sig till och ifrån dem. Denna vapenhvila var likväl mycket kort, emedan spelen blott räckte i fem dagar. Blomsterkrönte härolder tillkännagåfvo på förband spelens öppnande, och dryga böter drabbade det folk, som kränkte den inträdda freden. En spartansk krigshär, hvilken år 420 inträngde i Elis, blef dömd till två miners böter (136 kronor) för hvarje soldat. De öfriga nationela spelen, af hvilka de nemeiska och de isthmiska firades två gånger under hvarje olympiad, medförde äfven ett fredstillstånd. Argiverna bortjagade mer än en gång en fiendtlig här genom att förklara de nemeiska spelen öppnade.
Spelen bestodo i täflingar af alla slag: kapplöpningar till fots, till häst eller i vagn, täflan i diskoskastning (bild 113), i hoppning, i brottning (bild 114), i knytnäfkamp, eller i musik och skaldekonst, voro i lika hög grad omfattade af Grekernas ynnest. Endast en krans af lager eller oliv utgjorde segrarens belöning, och likväl var det både för segraren sjelf, den stat han tillhörde, och dem, som skänkt honom lifvet, en utomordentlig heder att vinna detta pris. Då han återvände till fädernestaden, infördes han der i triumf, hans namn var der på allas läppar, skalderne besjöngo honom, målarne och bildhuggarne
