Histiäos, Miletos’ tyrann, som under det skythiska tåget gjort Darius vigtiga tjenster, hade blifvit belönad med ett vidsträckt landområde på stränderna af Strymon. Myrkinos, som Histiäos der grundlade, blef inom en kort tid ganska blomstrande. Megabazos oroades deröfver; han underrättade konungen om nödvändigheten att bortdraga denne Grek från de vidsträckta företag, som han förehade, och Darius lät tillsäga Histiäos, att han ville rådfråga honom angående en vigtig angelägenhet. Då han anländt till Sardes, blef han under förevändning, att storkonungen hvarken kunde undvara hans personliga umgänge eller hans råd, tvungen att qvarstanna hos honom.
Några år hade gått förbi under en djup fred, då en liten händelse och en obetydlig man satte allt i lågor (500). Aristagoras, Histiäos’ måg och under hans frånvaro tyrann i Miletos, mottog en persisk här och persiska penningar för att eröfra den rika och mägtiga ön Naxos, men detta företag misslyckades. Af fruktan att blifva dragen till ansvar för dessa gagnlöst bortslösade medel, beslöt han att efterkomma Histiäos’ hemliga uppmaning att göra uppror och tillika bringa alla de grekiska städerna i Mindre Asien till affall från Perserna. Den krigshär, som han användt mot Naxos, var ännu samlad, alla tyrannerna i städerna funnos dervid närvarande: han bemägtigade sig dem, öfverlemnade dem åt de städer, som de styrde, och dessa bannlyste eller dödade dem och införde öfverallt en demokratisk styrelse. För att skaffa sig bundsförvandter, reste Aristagoras till Sparta och, sedan han der fått ett nekande svar, till Athen. Athenarne hade mer än en anledning till missnöje med Perserna. De persiska sändebudens nyligen gjorda framställning om erhållande af jord och vatten, det skydd som blifvit lemnadt Hippias, och den befallning de mottagit att återkalla tyrannen, hade djupt sårat deras stolthet. Aristagoras hade ringa möda att öfvertala dem att aflägsna ett krig, hwarmed de voro hotade, genom att föra det på fiendens eget område. De beslöto att skicka tjugo skepp, med hvilka förenade sig fem treroddare från Eretria, hvilket fordom under ett krig mot Chalkis erhållit hjelp af Miletos och nu ville återgälda denna. De förbundne begåfvo sig till Ephesos och derifrån till Sardes, som de intogo och plundrade. Hustaken voro betäckta med vassrör, en soldat stack eld derpå, och hela staden förutom den borg, dit satrapen Artaphernes tagit sin tillflykt, blef, jemte ett Kybeles tempel, lågornas rof. Emellertid hade Artaphernes återkallat den krigshär, som belägrade Miletos, och trupperna inom hans område samlade sig ifrån alla håll. Athenarne tänkte på återtåg. Ett nederlag, som de ledo vid Ephesos, och kanhända också något förräderi gjorde dem uppledsne på hela
