En krigshär af 11,000 man tågade sålunda emot 110,000 fiender. Den infördes af tio generaler, hvilka skulle föra befälet hvar sin dag. En utaf dem var Miltiades, Kimons son. Han hade gjort sig ryktbar som tyrann på Chersonesos, hvilket han fått i arf af sin farbroder. Athenarne hade honom att tacka för eröfringen af Lemnos. Då Perserna efter intagandet af Miletos utbredt sig öfver kusterna vid Hellesponten, hade han hastigt lemnat Chersonesos och under stora faror undkommit den fiendtliga flottan samt till sitt fädernesland medfört fyra treroddare lastade med rikedomar. En anklagelse för tyranni väntade honom der, men han hade blifvit frikänd på ett hedrande sätt och kort derefter utvald till en af de tio befälhafvarne.
Åsigterna voro delade: fem anförare ville, att man skulle invänta förstärkningar, de fem återstående, att man genast skulle leverera drabbning, emedan de fruktade Hippias’ ränker och Persernas guld mera än deras stora antal. Eretrias öde bevisade faran af att gifva förräderiet tid att insmyga sig i lägret eller i staden. Miltiades var den, som ifrigast förfäktade denna åsigt. Han lyckades för densamma vinna polemarchen Kallimachos, hvars röst var afgörande, och man beslöt sålunda att strida utan uppskof. Aristides, en af befälhafvarne, som kände Miltiades’ öfverlägsenhet, förmådde sina embetsbröder att åt honom afstå befälet. Men Miltiades samtyckte ej härtill, utan afvaktade sin dag. Kallimachos förde, enligt bruket, befälet öfver högra flygeln; Platäerna bildade den venstra. För att ej blifva öfverflyglade blottade Athenarne sin center och utsträckte slagtlinien, så att hon bildade lika stor front som Persernas; de förlade sin förnämsta styrka på flyglarne, hvilka dessutom skyddades emot det fiendtliga rytteriet genom en förhuggning.
Så snart signalen till strid blifvit gifven, ilade Athenarne under språngmarsch ned från den höjd, på hvilken do voro uppstälde, och anföllo Perserna, hvilka högeligen förvånades öfver denna oförvägenhet. »Striden varade länge; barbarerna besegrade centern; Perserna genombröto Grekernas tunna slaglinie och förföljde dem utåt slätten; Athenarne voro deremot segrare på flyglarne och vände sig sedan från två sidor mot dem, som hade genombrutit centern, besegrade dem fullständigt och förföljde dem på så nära håll, att de ankommo till stranden på samma gång som fienden. De anföllo skeppen och begärde under höga rop eld för att sticka dem i brand.
»Polemarchen blef dödad, likaså en af de tio befälhafvarne, Stesilios; Kynegiros, en broder till Äschylos, kastade sig i hafvet för att hejda ett fartyg, som flydde; han grep tag i dess bakstam, men ett hugg af en yxa afskar hans hand. Endast sju fartyg togos till
