Persernas framtåg. Alldeles i närheten fann deras flotta vid Artemision ett ej mindre fördelaktigt läge, uti sundet mellan Magnesia och Evböa.
4. Striderna vid Artemision och Thermopylä (480 f. Kr.).
271 grekiska fartyg lågo vid Artemision; men vid fiendens annalkande drogo de sig tillbaka till Evripos. Vid underrättelsen om att hafvet var fritt, närmade sig nu den persiska flottan den Maliska viken. Vid denna hamnar saknande kust öfverraskades hon af en storm, som räckte i tre dagar, och hvarigenom mera än 400 krigsfartyg jemte en stor mängd transportfartyg gingo förlorade. Grekerna, som tillskrefvo denna olycka Boreas’ eller Poseidons skydd, återvände nu till Artemision, hvarest 15 persiska skepp föllo i deras händer; men så stor var ännu den fiendtliga flottans öfverlägsenhet i antal, att Xerxes’ befälhafvare ej hade mer än en fruktan, nemligen att den grekiska flottan skulle undkomma dem. Spartanen Evrybiades, som förde befälet öfver förbundshären, och Adeimantos, Korinthernas anförare, ville nemligen draga sig tillbaka. Men Themistokles hade emottagit penningar af Evböerna för att låta flottan qvarstanna i dessa farvatten, tilldess öboarne hunnit sätta sin egendom i säkerhet. Genom att dela dessa mutor med Evrybiades förmådde han honom att stanna. Detta beslut hade knappast blifvit fattadt, då en öfverlöpare kom och berättade, att 200 fartyg begifvit sig i väg för att kringsegla Evböa och innestänga Grekerna, De senare beslöto att förekomma fiendens anfall, seglade honom tillmötes och började en drabbning, under hvilken deras skepp bildade en halfcirkel med förstäfvarne utåt för att ej blifva öfverflyglade af öfvermagten. När mörkret tvungit dem att afbryta striden, förde de med sig i släptåg 30 tagna fartyg. Den följande natten blef ännu olycksdigrare för Perserna. De fartyg, som
