Sparta sände en beskickning till Athen. »Man bör ej», sade densamma, »befästa någon stad, som ligger utanför Korinthiska näset; det är att anskaffa en borg för barbarerna, en tillflyktsort, hvarifrån de ej sedan kunna fördrifvas. Greklands verkliga fästning är Peloponnesos, hvartill Sparta skall göra ingången ointaglig...» Liksom det ej skulle varit möjligt för barbarerna att landstiga hvar som helst på halfön. Themistokles hade väntat sig denna skrymtaktiga förevändning; men muren var ännu icke tillräckligt hög för att trotsa ett anfall; man måste söka att vinna tid. Han lät derföre högtidligen sända sig till Sparta för att afgifva Athens svar, ditreste långsamt, och, då han anländt, uppsökte han hvarken rådet eller ephorerna. Då man häröfver uttryckte sin förvåning, svarade han: »jag skall, innan jag begär företräde, invänta mina embetsbröders ankomst, hvilka utan tvifvel qvarhållas af någon vigtig angelägenhet.» Emellertid arbetades det i Athen rastlöst af män och qvinnor, gubbar och barn. Från alla håll inlopp underrättelse härom till Sparta. Tillfrågad om denna sak, förnekade Themistokles förhållandet och rådde ephorerna att afsända några af sina medborgare för att med egna ögon öfvertyga sig om sanningen. På detta sätt skickade han gisslan för sin egen säkerhet till Athen. Han befalde i hemlighet Athenarne att qvarhålla dem till hans återkomst, och, då han slutligen erfor, att muren var tillräckligt hög för att skydda den återuppväxande staden för förolämpningar, gick han stolt till rådet i Sparta och sade: »Athenarne bådo ej om edra råd, då det gälde att öfvergifva sin stad och stiga ombord på flottan, de anse sig ej heller behöfva dem, då det gäller att bygga upp sina murar. Om man skickar sändebud till dem, för att af handla förståndiga och tillbörliga saker, skola de visa, att de äro i stånd att fatta, hvad Greklands gemensamma bästa kräfver.» Spartanerna måste hålla god min. De låtsade mottaga denna underrättelse utan vrede och beklagade, att man så illa uppfattat deras afsigter.
Det var ej tillräckligt att hafva befäst Athen; det var också nödvändigt att förse detsamma med en hamn, värdig dess nya magt. Phaleron var för litet och för osäkert. Vester om detsamma och 40 stadier (mer än 2⁄3 sv. mil) från staden var kusten försedd med tre inskärningar, som voro nog stora för att kunna ge skydd åt 400 fartyg. Themistokles hade länge kastat sina ögon på detta ställe. Betydliga arbeten hade redan derstädes blifvit utförda: han återtog desamma och inneslöt Peiräevs och Munychia med en vidsträckt mur, 30 fot hög, 60 stadier (öfver 1 sv. mil) lång och tillräckligt bred, för att två vagnar skulle kunna gå bredvid hvarandra ofvanpå densamma. Den var byggd af ofantliga qvaderstenar, fästade vid hvarandra genom jernhakar. Det återstod att
