Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 349.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
349
PAUSANIAS’ OCH THEMISTOKLES’ SISTA DAGAR.

ankomst. Vid återkomsten fann han Themistokles sittande vid härden, i sina armar hållande, ett af konungens barn, hvilket bad för honom. Admetos glömde vid denna syn sitt hat, vägrade att utlemna flyktingen och hjelpte honom att komma öfver till Asien (466). Themistokles begaf sig till hofvet i Susa, hvarest Xerxes nyss dött. Då han framträdde inför hans efterträdare, sade han: »jag är Themistokles, den bland Grekerna, som gjort dig största skada, men också den, som hädanefter skall göra dig det största gagn.» Han åberopade sig på den förmenta tjenst, han hade bevisat Xerxes, då han förmådde honom att efter slaget vid Salamis begifva sig på en skyndsam flykt, och förbehöll sig ett års tid för att lära sig persiska språket, så att han utan bistånd af tolk skulle kunna framställa sina planer. Artaxerxes, som beundrade hans snille och hans djerfhet, mottog honom med ynnest och skänkte honom tre städer i Mindre Asien: den ena skulle förse honom med bröd, den andra med kött och den tredje med vin. Angående hans död voro flera olika rykten i omlopp. Man berättade, att han, uppmanad att uppfylla sina löften, tagit gift för att ej nödgas bära vapen mot sitt fädernesland. Detta slut skulle komma oss att glömma hans fel, och denna frivilliga försoning skulle ännu mer föröka hans ära: men i strid med denna Diodoros’ berättelse låter Thukydides honom dö af sjukdom. Hans ben berättas i hemlighet hafva blifvit förda till Athen.

Det stora kriget är afslutadt. Dess store män hafva försvunnit. Andra tider begynna. Snart skola sönerna till segervinnarne vid Platää och Thermopylä ej hysa något betänkande att mot sina egna bröder använda sina fäders vapen, ännu rykande af barbarernas blod.




8. Kimon och Athens sjömagt till stilleståndet mellan Athen och Sparta.

Kimon, Miltiades’ son, hör genom sina bedrifter och sin statskonst till den föregående perioden. Han hade hvarken vältalighet, ej heller någon annan af de egenskaper, som i Athen mest värderades. Hans lefnadssätt var ej synnerligen regelbundet, men man värderade hans bestämda och välvilliga karakter. Den liflighet, hvarmed han understödt Themistokles vid Persernas infall, den tapperhet, han utvecklat vid Salamis, hade gjort honom ryktbar, och, då Aristides, för att hålla partierna i jemnvigt, framförde honom på den