dem i sank. Han landsteg genast derefter på den angränsande stranden, hvarest en talrik krigshär befann sig, lät en del af sina soldater ikläda sig fångarnes drägter, öfverraskade genom denna list fienden, hvilken dödades eller förskingrades, och fick dessutom tid att segla de 80 pheniciska skeppen till mötes, af hvilka ej ett enda lyckades undkomma (469).
Denna stora framgång gaf honom mod att återtaga sina planer på Thrakien. Perserna innehade der en mängd platser, hvilka alla intogos utom Doriskos. Ett vigtigt företag bortdrog då hans uppmärksamhet till ett annat håll. Athen hade genast funnit vigten af besittningarna vid utloppet af Strymon. Der funnos bördiga åkerfält och ofantliga skogar, hvilka lemnade byggnadsvirke, tjära och andra för flottans behof nödvändiga saker. På floden kunde man tränga djupt in i Makedonien och knyta vigtiga förbindelser med barbarerna. Slutligen funnos der i granskapet berget Pangäos’ ryktbara guldgrufvor. Följden var, att talrika nybyggare strömmade dit från Athen. Vid ett enda tillfälle slogo sig 10,000 personer ned i Nio Vägar, beläget ofvanför Eion. Athenarne önskade i synnerhet att få guldgrufvorna i sina händer. De tillhörde invånarne på Thasos; Athen förklarade, att de utgjorde en del af det område, som blifvit Perserna fråntaget, och på Thasiernas vägran att afstå detsamma, fick Kimon befallning att anfalla deras ö. Efter en seger till sjös belägrade Kimon deras hufvudstad. Belägringen varade i tre år. Då Thasierna anhöllo om hjelp af Spartanerna, hvilka med växande afund sågo Athens strålande rykte och magt, lofvade de sitt bistånd; men en förfärlig olycka hindrade dem att hålla sitt löfte; en jordbäfning, hvar vid 20,000 menniskor omkommo, skakade hela Lakonien; i Sparta funnos ej mera än sex hus qvar.
Vid underrättelsen om denna olycka gjorde Heloterna i förening med Messenierna uppror och tågade mot Sparta. Konung Archidamos, som förutsett denna rörelse, hade i största hast förenat medborgarne under vapen. Hans fasta hållning räddade Sparta. Heloterna blefvo vid åsynen af sina herskare betagne af förskräckelse och skingrade sig. De tappraste ibland dem medföljde Messenierna till berget Ithome, hvarest de förskansade sig, och det tredje messeniska kriget begynte (464). Det räckte i tio år, hvarunder de upproriske inlade rätt mycken ära, och månget redan genom Aristomenes ryktbart ställe erhöll en ny glans. Så nedgjorde de en gång vid Stenyklaros en spartansk trupp, som lemnade 300 döde på platsen, bland hvilka befann sig den Aeimnestos, hvilken vid Platää dödat Mardonios.
Thasierna blefvo sålunda lemnade åt sig sjelfve. De måste gifva
