pryda dem med lysande målningar. Högsta ledningen af dessa arbeten uppdrogs åt den odödlige Phidias, som hade Greklands störste konstnärer till medhjelpare och lärjungar. Af de storartade byggnader, som sålunda på Perikles’ tid reste sig i Athen, vilja vi endast nämna det ät Pallas helgade Parthenon (bild 129), ett för musikaliska täflingar afsedt Odeion, det nyuppförda templet Erechtheion (bild 128) samt slutligen Propyläerna, den af marmor byggda ingången till Akropolis. som kostade 2,012 talenter, d. v. s. mer än hela statsinkomsten för ett år.
Emellertid klagade åtskilliga öfver, att så stora summor användes på dessa arbeten. För att bringa dem till tystnad uppträdde Perikles en dag i folkförsamlingen och sade: »Athenare, ansen I, att de utgifter jag gjort, äro för stora?» — »Ja», svarades det från alla håll. — »Nåväl», återtog Perikles, »då skall jag sjelf bestrida dem; men naturligtvis skall i så fall blott mitt namn inristas på alla dessa konstverk.» — Folket utropade då med en mun, att Perikles hade handlat rätt, och att han borde fortsätta att försköna staden utan att spara någonting.
Vid sidan af konstverken utfördes äfven många för den praktiska nyttan afsedda arbeten: de tre murarne, hvilka sammanbundo Athen
