börjat gå anfallsvis till väga. Konon och Pharnabazos förjagade harmosterna från öarna och de grekiska städerna i Asien. Deras flotta seglade ända till Messeniska viken, hvarest den rika Pamisosdalen förhärjades; Kythera blef äfven intaget, och Konon försåg det med en athensk besättning. Pharnabazos infann sig sedan i förbundsrådet på Isthmos, uppmanade till ett kraftigt bedrifvande af kriget och lofvade understödsmedel (393). Konon erbjöd sig att, om han fick behålla flottan, underhålla henne, utan att begära någonting af den persiska skattkammaren, och att låta uppbygga Athens långa murar, hvilket allt för Sparta skulle blifva ett hårdt slag. Satrapen omfattade hans plan med sådan ifver, att han tillsläppte penningar, på det att arbetet raskare skulle påskyndas. Konon begaf sig till Peiräevs med 80 treroddare. Besättningen på dessa, de arbetare, som Konon anskaffade, de, som skickades af Thebe och andra städer, hjelpte folket att återställa Themistokles’, Kimons’ och Perikles’ verk. Athens snabba framgångar oroade Sparta, hvilket beslöt att underhandla med Persien och åt detta uppoffra Grekerna i Asien. Dess förslag lemnades i början utan afseende, men Konons öde, hvilken af Tiribazos lockades till Sardes, der kastades i fängelse under förevändning, att han hade förrådt konungens intressen, och kanhända mördades[1], visade de verkliga afsigterna hos hofvet i Susa (392). Athen började verkligen, sedan det blifvit återupprättadt genom Persernas hjelp, redan att trotsa deras välde. Med en ädelmodig oklokhet bistod det konung Evagoras på Cypern i hans uppror mot Persien (390) och gaf Thrasybulos frihetens återställare, 40 skepp, hvilka han begagnade för att draga de asiatiska städerna på Athens sida. Olyckligtvis omkom Thrasybulos i Aspendos under en mellan borgarne och hans soldater utbruten tvist (389); men Iphikrates, som skickades till Hellesponten med sina peltaster, fortsatte hans verk. Denna så hastigt återkommande magt hos ett folk, hvilket nyligen blifvit så grundligt besegradt och afväpnadt, förskräckte såväl storkonungen som Sparta. Genom Antalkidas, hvilken blifvit afsänd till Susa, kom Sparta med Perserna öfverens om grunderna till den fred. som skulle dikteras för Grekerna. Ägineternas nattliga öfverrumpling af Peiräevs och Spartanernas framgång vid Hellesponten tvungo Athen att samtycka till den fred, som bär Antalkidas’ namn. Tiribazos sammankallade ombud från alla de krigförande staterna och uppläste för dem sin herskares befallningar, hvilka enligt Xenophon hade följande lydelse: »Konungen anser för rättvist,
- ↑ Enligt Lysias dog Konon på Cypern. Han skulle således hafva undkommit ur fängelset.
