fötter. Pelopidas lyckades visserligen draga Artaxerxes på Thebes sida, men de öfrige grekiska staterna bekymrade sig föga om konungens föreskrifter. Under dessa onyttiga och skamliga underhandlingar hade Epaminondas för tredje gången inträngt på Peloponnesos. Han lyckades förmå Achäerna att sluta sig till förbundet med Thebe, men detta utan någon varaktighet, och Arkaderna, hvilka lika mycket fruktade Thebes öfvervälde som Spartas, höllo sig afsides. Detta var ett hårdt slag för Thebe, det erhöll ett annat, ännu hårdare i norr. Det skickade nemligen år 366 Pelopidas till Alexander i Pherä för att förmå denne att ställa sig Thebes traktat med Perserna till efterrättelse. Alexander kastade då Pelopidas i fängelse, hvarur denne visserligen befriades af Epaminondas, men Thebe förlorade sitt inflytande öfver Thessalien och följaktligen äfven öfver Makedonien. Athen deremot återuppbyggde i tysthet sitt välde. Timotheos underkufvade Samos (365), och året derpå erhöll Athen en del af Chersonesos och ingick åter förbund med städerna på Chalkidike. Thebe ville likväl ej nedstiga ifrån den plats, det intagit. Det hade aldrig förr haft något fartyg i sjön. Epaminondas öfvertalade det att utrusta 100 treroddare, med hvilka det genomseglade Agäiska hafvet, utan att likväl uträtta någonting stort, Pelopidas återskickades ånyo med en krigshär till Thessalien, sammandrabbade med Alexander vid Kynoskephalä, besegrade honom, men stupade sjelf (363). De thessaliska städerna, hvilka kallat Pelopidas till sin hjelp, sörjde honom lika mycket som Thebanerna sjelfva och anstälde åt honom en storartad begrafning.
Sedan Thebe återvunnit sitt inflytande i Thessalien, ville det äfven återställa detsamma på Peloponnesos. Epaminondas ditförde år 362 en krigshär. Anländ till Tegea, erfor han, att Agesilaos, tillkallad af Mantineia, brutit upp från Sparta med alla sina stridskrafter. Epaminondas skyndade då i största hemlighet att infalla i Lakonien, och om ej Agesilaos blifvit i tid härom underrättad genom en öfverlöpare, skulle Sparta, fullkomligt blottadt på försvar, med största lätthet blifvit taget. Nu deremot tvang den gamle Agesilaos’ återkomst Epaminondas att återvända till Arkadien under ilmarscher, för att ej blifva instängd i Evrotasdalen.
Epaminondas ville dock ej återvända från sitt krigståg, förrän han återstält den förlorade glansen af Thebes vapen. Han uppsökte fienden på en slätt i närheten af Mantineia. Spartanerna hade 22,000 man, Epaminondas 33,000. Denne följde samma taktik som vid Levktra. Han öfverraskade sina motståndare, hvilka ej väntade sig någon strid, anföll blott med sina bästa trupper och samlade dessas kraft på en enda punkt, hvarest allt nödgades gifva vika. Han höll sig sjelf i
