förmente medbrottslingar. Äfven Amyntas, den Perdikkas’ son, från hvilken Philip tagit kronan, beröfvades lifvet. Så snart Philip dött, hade Olympias på Kleopatra och hennes son hämnats den skymf, hon lidit. Hon dödade barnet i modrens armar och tvang den senare att hänga sig. Attalos, Kleopatras morbroder, hvilken förde befälet öfver en makedonisk truppafdelning uti Asien, föll för en lönnmördare.
Emellertid hade oroligheter utbrutit i Grekland. Athen och Demosthenes hade gifvit signalen till dessa. Sändebud utskickades ifrån Athen åt alla håll. Demosthenes utströdde guld och predikade uppror. Sparta, Argos, Arkadien och Elis afkastade det makedoniska öfverväldet, Thebe störtade sin fåmannastyrelse, Ätolerna erbjödo de landsförviste Akarnanerna sin hjelp, Ambrakia förjagade den makedoniska besättningen, och Demosthenes trädde i underhandling med den makedoniske befälhafvaren Attalos.
Midtunder denna allmänna uppbrusning, infann sig Alexander och tillintetgjorde allt genom sin snabbhet. Han åtföljdes af en fruktansvärd krigshär. Sedan alla rörelser i Grekland blifvit stillade och Attalos mördad uti Asien, sammankallade Alexander uti Korinth ombud från hela Grekland och lät utnämna sig till Grekernas högste befälhafvare uti kriget mot Perserna.
En man förvånade emellertid den unge segraren. Alexander fick i Korinth se Diogenes. »Har du någon önskan att framställa till mig», frågade han filosofen. »Att du ej bortskymmer solen för mig»; hvarpå konungen skall hafva utropat: »Om jag ej vore Alexander, skulle jag vilja vara Diogenes.»
Alexander hade på några veckor helt och hållet återstält lugnet i södra delen af sitt rike; men i norr började de barbariska folken att röra på sig. Han skyndade derför åt detta håll, anlände inom tio dagar till foten af Hämos, hvilket han öfversteg, och slog Triballerna. Han gjorde en djerf öfvergång öfver floden Istros (Donau) och förstörde en stad för Geterna. Derpå aflägsnade han sig ifrån stränderna af denna flod, hvarest han injagat en stor fruktan för sitt namn, och begaf sig vesterut för att göra detsamma hos Illyriens tappra, men barbariska folkstammar, hvilka före striden offrade tre unge män, tre unga flickor och tre svarta lamm.
Alexander hade tågat rundtom hela sitt rike och under vägen besegrat de kringboende folken. Plötsligen fick han underrättelse om, att de landsflyktige, till följd af ett falskt rykte om hans död, återvändt till Thebe, hvarest de dödat en af befälhafvarne för den makedoniska besättningen, men att borgen ännu hölle sig. Han inryckte snart i Böotien med 33,000 man, hvaraf många voro Thraker och
