industrien understöddes otroligt genom de ofantliga, förut ofruktbara skatter, hvilka nu utkastades i den allmänna rörelsen af eröfrarens frikostiga hand; den grekiska civilisationen fördes till tusen punkter i det stora riket genom de talrika nybyggena, af hvilka ett enda, Alexandria, länge mottog och lemnade ifrån sig en outtömlig flod af rikedomar och idéer; folken, åskådningarna och religionerna sammanfördes till en storartad enhet, från hvilken ett nytt samhälle skulle hafva utgått, om den största af alla krafter, tiden, hade förlänats den, som egde nästan alla andra: se der hvad Alexander dels gjort, dels förberedt, och hvarföre verlden sedan 2,000 år tillbaka stannar och böjer sig för den unge segrarens namn, under det hon glömmer, hvad historien af öfverseende för ungdom och snille nöjer sig med att kalla hans fel.
|
|
168.Tetradrachmon från det makedoniska herraväldets tid. |
3. Hellenistiska riken och hellenistisk bildning.
Alexanders död slog verlden med häpnad. Under den natt, som följde derpå, höll sig hären under vapen till följd af en obestämd fruktan, liksom om man befunne sig i närheten af fienden. Babylons invånare tillslöto sina dörrar, upplyste ej sina hus, höllo sig hemma, orörlige, med oro lyssnande till hvarje buller och hvarje stund troende, att denna förskräckliga här, hvilken hittills hållits i tygeln af sin herskare, nu skulle utöfva våldsamheter och plundringar.
Vid dagens inbrott sammanträdde anförarne för att rådpläga, men soldaterna voro ej heller sinnade att uteblifva från denna öfverläggning. De samlade sig vid ingångarne till rådplägningssalen. Vid åsynen af den toma tronen, hvarest man blott såg eröfrarens krona, drägt och rustning, utbröto höga jemmerrop. Man tystnade, då Perdikkas inträdde. Han höll i handen Alexanders ring, hvilken hade
