Den både såsom skriftställare och krigare utmärkte Ptolemäos I Lagi (bild 173) skonade Egyptens gudomligheter, religion, presterskap, språk o. s. v. och vördade Egyptens forntid, genom att återställa dess förfallne byggnader. Han införde en förträfflig förvaltning och utvidgade riket genom eröfringen af biländerna Libyen, Phenicien, Cypern, Palestina och andra. Genom handeln med Indien samlade sig i Egypten en ofantlig rikedom. Ptolemäos I:s son, Ptolemäos II Philadelphos (283—246) anlade handelsstaden Myoshormos vid Röda hafvet och sammanband detta haf genom en kanal med Nilfloden. Alexandria blef verldshandelns hufvudstad, från hvilken karavaner å ena sidan gingo genom Syrien och Mesopotamien till det inre af Asien och å den andra åt det inre af Afrika, och hvars handelsflottor beforo såväl det Arabiska och Indiska hafvet som Medelhafvet. Alexandria blef äfven vetenskapernas hufvudsäte. Ptolemäos Philadelphos inrättade ett storartadt bibliotek och ett muséum, hvarest månge utmärkte lärde erhöllo bostad och underhåll och gjorde Ptolemäernas namn odödligt. Härigenom bibehöll det ptolemäiska riket, trots de senare regenternas betänkliga urartande, en vigtig betydelse ända till början af den romerska kejsartiden, då det i egenskap af provins uppgick i det stora romerska riket.
Alexandria hade genom stigande rikedom och Ptolemäernas frikostighet blifvit medelpunkten för en vidsträckt vetenskaplig verksamhet. Då Grekland fortfarande oroades af inre strider, förskaffade sig de lärde en fristad uti Alexandria; här voro de ifrigt sysselsatte med att samla och ordna forntidens skrifter. En öfvervägande praktisk riktning, alltför uteslutande gående ut på att samla och hopa lärdomens skatter, gjorde sig gällande. Men den vidgade kunskapskrets och de medel, hvilka åstadkommos genom Alexanders eröfringar, medförde ej ringa andliga framsteg; de alexandrinske lärde ombildade med anslutning till Aristoteles dels redan förut bestående vetenskaper, dels lade de grundvalarne till nya, på hvilka man ännu fortfarande
