bygger. Först och främst lades grunden till den vetenskapliga grammatiken eller den kritiska filologien, derige110m att utmärkte alexandrinske lärde, såsom Aristophanes och Aristarchos, undersökte och utlade texten hos de klassiske författarne. En stor lyftning erhöll framför andra de matematiska och geografiska vetenskaperna. Evklides, som på Ptolemäos’ I:s tid undervisade i Alexandria, bearbetade geometrien på ett vetenskapligt sätt. Eratosthenes, bibliotekarie i Alexandria (omkr. 220), skref ett stort geografiskt arbete. Till följd af den närmare bekantskapen med Kaldeerna började studiet af astronomien att idkas synnerligen flitigt. Hipparchos beräknade de mest betydande himlakropparnes storhet, afstånd och rörelse samt införde de geografiska bestämningarna efter längd- och breddgrader. Efter Aristoteles’ föredöme började man nu äfven i Alexandria att undersöka de dödas kroppar (anatomi) och för vetenskapen och lifvet göra sig resultaten till godo. Denna utsträckning af de reala vetenskaperna hade till följd fordran på en s. k. allmän bildning, hvilken man borde förvärfva sig genom studiet af de vigtigaste enskilda vetenskaperna. Detta kallade man Encyklopedi, d. v. s. uppfostran genom en krets af vetenskaper. Men jemte Alexandria bildade äfven Athen fortfarande en medelpunkt för andlig verksamhet, särskildt på filosofiens och den dramatiska poesiens område. Liksom de enskilda vetenskaperna, antog äfven filosofien en alltigenom praktisk riktning; hon förenade sig med lifvet och sökte i lifvet sjelf sitt mål. Så uppstodo hufvudsakligen två rigtningar. Epikuros (bild 174), född på Samos 342, började 307 undervisa i Athen, der han dog 270. Han lärde, att lifvets hufvudändamål är lycksalighet, och att denna
Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 493.jpg
Den här sidan har korrekturlästs
493
EGYPTEN UNDER PTOLEMÄERNA. HELLENISTISK BILDNING.
