väpnad med sköld och lans. Det andra var Athena Parthenos, den gudabild, som smyckade Parthenons cella, 39 fot hög, stående, af guld och elfenben (draperiet af guld, de nakna delarna af elfenben). Till draperiet åtgick 40 talenter i guld. Hon bar lansen och hade en orm vid sin fot. Bredvid henne stod hennes sköld och på handen bar hon en 4 alnar hög Nike. På skölden fans afbildad striden med Amazonerna. I denna senare förekommo Perikles’ och Phidias’ eget porträtt. På sandalerna var striden med Kentaurerna och på fotstycket Pandoras födelse afbildad. I en i Athen 1859 funnen statyett tror man sig ega en efterbildning af den berömda statyn. Men Phidias’ allra berömdaste arbete var dock hans Zevs Olympios i Zevstemplet i Olympia i Elis, det af alla religiösa konstverk, som den antika verlden stälde högst. Statyn var 40 fot hög och satt på en praktfull, med bildverk rikt smyckad tron och höll i sin ena hand en Nike, i den
andra en spira med örnen (bild 89 och 90). Äfven denna staty var af guld och elfenben. Hufvudet uttryckte på samma gång höghet och mildhet, och böjde sig nådigt framåt i enlighet med skildringen i Homeros’ Ilias I, v. 528—530. I ett i Vatikanen bevaradt, i Otricoli funnet marmorhufvud tror man sig ega ett med originalet någorlunda öfverensstämmande hufvud. Korrektare återges det dock på Eleiska mynt (bild 185 och 186). Det räknades bland verldens 7 underverk. Den afund och den fiendskap, som kort före det peloponnesiska kriget blef Perikles till del, drabbade i första rummet hans vänner, så länge man ej trodde sig kunna nå den mägtige sjelf, och Phidias föll som offer för detta hat. Man beskylde honom först för att hafva undansnillat en del af det guld, som skulle varit användt för Athena Parthenos’ draperi, men han hade på Perikles’ råd inrättat detta draperi så, att det kunde aftagas och
