prisat sig lycklig emedan han hade sluppit en sådan svärson.
Nu slog han om inom några minuter; ty den unge mannen framför honom hade både hufvud och pengar att drifva affären. Hvarifrån han hade fått dem viste ingen, men hvem hade väl nu tid att tänka på dylikt? Och kanske var det, då alt gick omkring, just denne man, som Julie tänkte på, medan hon småningom tynade bort.
Det skulle kosta honom en ofantlig ansträngning, men hade han väl rätt att ännu en gång uppoffra sin dotters öde, isynnerhet nu då alt hvad hon egde stod på spel, och denne man var den enda räddningen för dem alla?
Törres gaf honom tid till noggrann öfverläggning och sade endast likasom för sig själf:
— Det fins så mycket, som man skulle vilja göra om.
— Ja, det är sant, — mumlade Gustaf Kröger med ansträngning. — såvida det inte är för sent.
— Det är aldrig för sent att göra det som är rätt och klokt, — sade Törres försiktigt; hans hjärta klappade våldsamt.
— Ja, — sade Kröger och vred sig på stolen, medan hans blick frågande gled öfver Törres ansikte, — det vore kanske inte omöjligt, . . . om alla parter vore ense om att . . . att vilja förstå hvarandra rätt.
— Åh, nu förstår jag, — sade Törres och drog djupt efter andan. Han hade kommit så långt han ville. — Ni tänker på er dotter, och såsom ni ser, ha också försök blifvit gjorda i den
