Sida:Jakob.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
18


Fru Knudsen smålog halft ovilligt men räkte honom i alla fall sin hand, då hon befann sig så nära honom. Törres, som aldrig hade känt annat än hårda arbetsnäfvar, blef så betagen af den lilla mjuka handen, att han lyfte upp den för att se på den.

— Nej, någonting sådant har jag aldrig förr sett, — sade han beundrande och såg henne in i ansiktet.

Fru Knudsen rodnade och drog sin hand tillbaka; men hon kunde ju icke bli ledsen på den naiva bondgossen.

— Tror ni att han duger till någonting, herr Jessen?

— Han måste naturligtvis dresseras.

— Han är i alla fall en ärlig ung man, — menade fru Knudsen.

— Ja, det är han, — sade herr Jessen småleende.

Och så blef Törres till en början antagen såsom dräng i butiken eller sjöboden, beroende på hvar han bäst behöfdes.




III.

Gustaf Kröger hade kommit till staden såsom ung kandidat för att bli fullmäktig hos byfogden: men han hade i stället gjort det bästa partiet i hela staden, då han förlofvade och gifte sig med den rike Brandts dotter.

Han var en begåfvad och glad ung man, för