Sida:Jorden rundt på åttio dagar.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
127

Nittonde kapitlet.

Passepartout hyser ett allt för lifligt intresse för sin husbonde, och hvad sedan följde.




Hongkong är en ö, om hvars besittning England försäkrades genom fördraget i Nanking vid krigets slut 1842. På några år hade Storbritannien med sin fallenhet för kolonisation der anlagt en betydande stad och skapat en hamn, Victoria-hamnen. Denna ö är belägen vid utloppet af Kanton-floden, och blott sextio mil skilja den från den portugisiska staden Macao, som ligger på andra stranden. Hongkong måste ovilkorligen besegra Macao i en kommersiell strid och för närvarande går största delen af den kinesiska transito-handeln genom den engelska staden. Docks, hospitaler, varf, magasiner, en kyrka i göthisk stil, ett Government House, macadamiserade gator — allt ter sig såsom om någon af handelsstäderna i grefskapen Kent eller Surrey i England hade blifvit förflyttad till denna plats i Kina, nästan på motsatt sida af jordklotet.

Passepartout vankade med händerna i fickorna till Victoriahamnen, bekikande palankinerna, kärrorna med tälttak, och hela massan af kineser, japaneser och européer, som hvimlade på gatorna. Nästan allt hvad han såg var detsamma som den hyggliga karlen sett i Bombay och Calcutta, — det var som om ett bälte af engelska städer blifvit spändt rundt kring jorden.

Han kom till Victoria-hamnen; der vid Kanton-flodens utlopp låg det fullt med fartyg, engelska, franska, amerikanska, holländska, örlogs- och handelsfartyg,