Tjugufemte kapitlet.
En blick som hastigast på San Francisco.
Ett meeting der.
Klockan var sju på morgonen då Phileas Fogg, mrs
Aouda och Passepartout satte foten på det amerikanska
fastlandet — ifall man får gifva detta namn åt den
landningsflotte, på hvilken de debarkerade. Dessa flottar,
som höja och sänka sig med ebben och floden,
underlätta betydligt lastning och lossning. Der ligga
klipperfartyg af alla dimensioner förtöjda, ångare från alla
länder och dessa äro ångare i flera våningar, som gå på
Sacramento med dess bifloder. Der uppstapla sig
produkterna af en handel, som sträcker sig till Mexico,
Peru, Chili, Brasilien, Europa, Asien, till alla öarne i
Stilla Oceanen.
Passepartout, som var så öfver sig glad att få sätta foten på amerikansk mark, hade ansett sig böra verkställa sin debarkering medelst ett djerft hopp i »den högre skolan.» Men när han kom ned på flotten, hvars plankor voro ruttna, var det som på ett hår, att han rännt tvärs igenom dem. Betydligt förlägen öfver det sätt, hvarpå han satt sin fot på den nya kontinenten, gaf den hederlige gossen till ett förfärligt skri, hvarvid en ofantlig massa cormoranter och pelikaner, vanliga gäster på de »flytande kajerna,» flögo upp.
Så snart mr Fogg kommit i land gjorde han sig underrättad om den timme då tåget afgick till Newyork. Det var klockan 6 på aftonen. Mr Fogg hade således en hel dag till sin disposition i den
